Blås och musikalisk symbios

Trombonisten Christian Lindberg och Östgöta blåsarsymfoniker besökte Motala convention centre på fredagskvällen.

Trombonisten Christian Lindberg och Östgöta blåsarsymfoniker besökte Motala convention centre på fredagskvällen.

Foto: Anders Rörby

Kultur och Nöje2013-09-22 15:43
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Christian Lindberg med Östgöta blåsarsymfoniker
Plats: Motala convention centre.
Publik: Cirka 150 personer.
Medverkande: Christian Lindberg och Östgöta blåsarsymfoniker.

Christian Lindberg är skicklig kompositör och erkänd som musiker världen över, både som solist och dirigent. Vissa röster har till och med kallat honom den störste trombonisten i vår tid.

När han tillsammans med Östgöta blåsarsymfoniker intar teaterscenen på Motala convention centre under fredagskvällen är det endast ett hundratal musikälskande själar på plats och det framstår lite sorgligt att inte fler tagit chansen att uppleva det musikaliska mötet dem emellan.

Konserten består av fyra stycken varav tre klassiska och ett komponerat av Lindberg själv. Det rör sig om arrangemang, klassiska stycken som i sitt symfoniska ursprung omarbetats för att framföras av blåsorkester. Först ut är Pjotr Tjajkovskijs ”Ouvertyr Solennelle 1812”, komponerat till minne av Napoleons misslyckade invasion av Ryssland och vars storslagna crescendo blivit än mera känt genom filmen ”V For Vendetta”.
Detta är en personlig favorit och jag tycker Lindberg tillsammans med orkestern skapar den energi och musikaliska symbios som krävs för ett lyckat framförande.

Näst ut är Manuel de Fallas ”El Amor Brujo”, översatt ”Kärlekens trollmakt”. Det framförs just så lynnigt och oberäkneligt som anstår när kärlekens spektrum uttrycks genom musiken. Bitvis är det närmast förtrollande. Efter pausen är det dags för ”Mandrake In The Corner”, ett egenkomponerat stycke och Lindberg visar upp en sällsam begåvning med sin trombon.

Kvällen avslutas med musik ur sagobaletten ”Eldfågeln” av Stravinskij och det är en kompetent grupp musiker som stått för underhållningen. Inramningen och det sceniska är dock i tristaste laget, som så ofta vid klassiska konserter. Lite mod och kreativitet kring scenografi och rekvisita hade således inte skadat, snarare stärkt den sinneliga upplevelsen.