Vi befinner oss i församlingshemmet Hjärterum. Rollerna till årets julspel ska besättas. Via anslag i Konsum har man sökt skådespelare. Det blir bråk, med vissa förvecklingar, om vem som ska få spela Maria. Kantorn – Göran Friman – bestämmer i alla fall att Britt-Mari – Malin Kärrbrink – får vara stjärna. Men vad gör en stjärna i ett julspel egentligen. Står tyst och stilla och bara strålar. Nejdå, inte den här inte.
– Den här stjärnan har väldigt vassa taggar!
Och vad ska Bo-Göran – Martin Öster – som inte fått nån roll alls göra?
– Du får väl vara alla djuren då, muttrar kantorn i förbigående.
Så Bo-Göran är ren, bland annat. Han är visst jaguar ett tag också.
– Jag vill bara fråga en sak. De kom ridande på en åsna men är det inte bättre att de red på en ren?
Första akten av "Stjärnfall" river loss i ett glädjefyllt och skrattförlösande tempo – oj där poppade plötsligt Jesus – spelad av David Sennerstrand iklädd blöja – fram under Marias – spelad av Anneli Stolt – kjolar. Dialog och sångnummer varvas fartfyllt. Texterna är underfundiga och undviker fallgropar som skulle kunna bli smaklösa.
Förrätten är serverad.
Andra akten blir, åtminstone till en början, av ett stillsammare slag som inbjuder till eftertanke. Tomten räknas som arbetslös 364 av årets dagar. Här riktas välbehövliga kängor till hur arbetslösa behandlas, till hysterisk konsumtion och vad har Jesus egentligen att komma med i dagens värld? Bra inslag som även lyfter en glad kväll till en meningsfull nivå. Tomten söker jobb på lekland men han trippar alldeles fel. Hysteriskt bra spelat av David Sennerstrand.
Huvudrätten är uppäten.
Mer upptempo blir det igen under tredje akten. Och till efterrätt ris à la Malta och rungande applåder.
Ett plus också för att man bemödat sig så mycket om scenkostymerna. Julkulorna är riktiga höjdare. Och Göran Frismans ackompanjemang på piano går inte av för hackor.
"Stjärnfall" får fyra starka torn i betyg – en show som inte bara är rolig utan även tangerar det intelligenta.