Allvarsamma och dramatiska uppmaningar med kusliga illustrationer: âVi ger aldrig upp! Varje meddelande att motstĂ„ndet skall uppges Ă€r falsktâ. KomihĂ„glistor för evakuering; batteri, konserver och varma klĂ€der. Uppmaning att ansluta sig till motstĂ„ndsrörelser om civilsamhĂ€llet skulle falla samman.
Allt det dÀr kÀnns idag sÄ oÀndligt avlÀgset. Vi inte ens riktigt förstÄr att de flyktingar som nu kommer till Sverige bÀr med sig en berÀttelse om kriget som verkligen kom.
I novellsamlingen âSkyddsrummet Luxgatanâ (2015) lĂ€t författaren Jerker Virdborg Sverige drabbas av ett krig med oklara fiender och diffusa sammanhang. Det Ă€r detta tema han nu för vidare i romanen âSommaren, systerâ.
I Sverige har kriget pÄgÄtt en lÀngre tid. SamhÀllet har förvandlats till omrÄden dÀr klaner, fraktioner och spillror av armén slÄss om makten, medan större grupper av frÀmmande soldater rör sig över landet med terror och vÄld.
Infrastrukturen har fallit samman. Inget produceras lÀngre och konservernas bÀstföredatum man livnÀr sig pÄ gick ut för nÄgra Är sedan.
En miljö med tydliga parallella drag av Syrien, Afghanistan, Jemen och Libanon.
TvÄ syskon med de svenskklingande namnen Anna och Erik bryter upp frÄn sin grupp i VÀstergötland och flyr österut. Anna Àr utbildad militÀr och drar sig inte för att döda, Erik Àr bortkommen och handfallen.
Det Àr oklart vad de flyr ifrÄn och lika ovisst vad mÄlet Àr. De bÀr med sig en traumatisk upplevelse av massaker pÄ civila i hembygdsgÄrden i KÀllered. Kopplingen mellan syskonen och blodbadet Àr oklar. Deras flykt kan hÀnga samman med massakern, men varför Àr ovisst.
Under sin vandring möter de mÀnniskor med samma oklara mÄl.
SÄ mycket pÄgÄr utan nÄgot övergripande sammanhang. Alla har nog med att överleva.
PÄ typiskt sÀtt lÄter Jerker Virdborg lÀsaren famla efter sambanden, samtidigt som han berör pÄ djupet med en intensiv och avskalad berÀttelse. Det vardagliga och vÀlkÀnda blandas med det skrÀckfyllda. Solljuset som silar in genom ladugÄrdsdörren glesa brÀdfoder kunde vara ett lyckligt barndomsminne om det inte var för vapnen pÄ golvet dÀrinne.
BerÀttelse bakÄt i tiden som ett nostalgiskt famlande efter en förlorad trygghet och framÄt med en olycksbÄdande ton av död och förintelse.
Genom att aldrig lÄta oss veta varifrÄn hotet egentligen kommer ökar ett obehag. Den vaga historiska förankringen stÀller frÄgor kring vad som har hÀnt, vem som agerar och varför.
Ovissheten gör âSommaren, systerâ till nĂ„gon lĂ„ngt mer kusligt Ă€n informationsskriften âOm kriget kommerâ.
Jerker Virdborg vrider pÄ vÀrldskartan och gör oss till utsatta offer och grymma mÀnniskor i ett krigshÀrjat land, till flyktingar pÄ havet. I ett övergivet bibliotek hittar Erik böcker av Kerstin Ekman, Moa Martinson, Torgny Lindgren och Tomas Bannerhed.
Det blir som ett slag i magen. VĂ„r egen samtid som en sönderslagen spillra. ĂndĂ„ finns en tunn strimma av empati, hopp och medmĂ€nsklighet som kippar efter andan i denna vĂ„ldsamma berĂ€ttelse.
Jerker Virdborg skriver pÄ samma förtÀtade och förskjutande sÀtt som en detaljerad mardröm om natten berÀttar sin absurda men ÀndÄ uppriktiga historia för oss.
Det gör âSommaren, systerâ till en unik lĂ€supplevelse. Vi behöver den hĂ€r berĂ€ttelsen eftersom den bryter upp bilden av vi och dem och vrider och bĂ€nder pĂ„ vĂ„r egen sjĂ€lvgodhet.
Det Àr sÄ hÀr det Àr att vara pÄ flykt undan kriget, i vÀrlden, idag.
Det kunde vara vi.