Den kan vara baserad på verkliga händelser och handlar om missförstånd mellan människor och kulturer. Den amerikanske löjtnanten Pinkerton gifter sig med geishan Cio-Cio-San, kallad Butterfly. Han ser äktenskapet som en tillfällig lösning innan han ska återvända hem från sin postering i Japan och gifta sig på riktigt, vilket han gör. Butterfly tar däremot äktenskapet på allvar, bryter med sin kultur, vägrar tro att hon blivit övergiven och föder dessutom Pinkertons barn. Och väntar, i åratal.
Pinkerton återvänder, med amerikanska hustrun.
Trots att man vet vad som ska hända är Puccinis opera så tät av sorg att man berörs av Butterflys trofasta hopp, även i denna variant i fickformat. Malmö Operas turnerande sex sångare starka ensemble gestaltar tragedin innerligt och vackert. Mariann Fjeld-Solberg och Tobias Westman i de båda huvudrollerna sjunger imponerande vackert.
En annorlunda höjdpunkt är när Sibylle Glostedt i rollen som Butterflys väninna lyckas få publiken i Motala att försynt men fint nynna med i den i operna kända ”hum”-kören innan tragedin blir ett faktum.
Ljuset spelar även det en viktig roll, när det skiftar mellan stramt, japanskt vitt; drömskt, flytande glitter som av solbelyst hav, och mot slutet blodröd slutgiltighet.
Och orkestern, under ledning av Bo Wannefors på piano, gör ett storartat jobb bakom den tunna, svarta ridån med bara fiol, cello och klarinett förutom pianot.