Svårt att värja sig mot Moto Boys ljudlandskap

Pop

Kai Ludvig

När Moto Boy äntrade den svenska popscenen för nio år sedan, var det något helt nytt som uppenbarade sig. Oskar Humlebo, som han egentligen heter, hade en sanslöst vacker röst som smekte sig igenom de elva låtarna på den självbetitlade debutskivan. Melodierna nådde en nivå av melankoli som sällan skådats, vilket bara blev tydligare av den sparsmakade musiken. Och live var han en helt egen uppenbarelse, ensam på scen med sin gitarr. Han skapade sig en viss publik, men det stora genombrottet uteblev.

De följande skivorna lät mer traditionellt, och på senaste släppet "Keep your darkness secret" 2014, skulle Moto Boy nästan kunna passera som vilken popartist som helst. Några undantag fanns, men han började komma farligt nära den breda mittfåran. Är det nu dags att hitta tillbaka till den totala egenheten?

Till andrasingeln blev det dock ett relativt brett anslag. Moto Boy har spelat en hel del med The Cardigans under senare år. Och på "Dead for seconds" har han tagit med sig det bandets sångerska Nina Persson. Det är en snygg poplåt, som dock inte riktigt tar tillvara varken Moto Boys dramatiska melankoli eller Nina Perssons svala känsla i rösten. Idén var klart bättre än utförandet.

På många av låtarna på "New music" så är det som att lyssnaren lockas in av Moto Boys röst, men sen så händer inte så mycket mer. Det känns mer som att han är intresserad av att skapa ljudlandskap än faktiska låtar. Ta exempelvis "Secret loveletters", där Moto Boy gästas av sin fru, Pikko. Det är förvisso en vacker bild som målas upp, men mycket till låt är det inte. Det elektroniska är i klart fokus, och tyvärr på bekostnad av melodier.

Det finns undantag. Inledande "Close to you" är en genomvacker poplåt där Moto Boys röst glänser mot en fasad av toner. Samma sak med "Reasons". Och den ljuvliga "Hinter meinen augenlidern" som sträcker ut sig över nästan åtta minuter. Där han också visar att tyska faktiskt kan vara ett vackert språk att sjunga på.

Och efter ett par lyssningar så är det som att Moto Boy ändå på något sätt har snärjt lyssnaren. Det blir svårare och svårare att värja sig mot de där ljudlandskapen som vid första anblick lät karga och näst intill känslokalla. Så, om "New music" får rejält med tid så växer den ändå till något som i slutändan är rätt njutbart.

Och det är ju faktiskt rätt bra att Moto Boy lämnade det nakna soundet på debutskivan – frågan är om världen klarat av lika mycket vacker melankoli fler gånger utan att fullständigt brista.