Beijer: Jag har världens ensammaste jobb

– Titta! Det här är liksom min utsikt när vi sitter och pratar, säger författaren och influeraren Sandra Beijer och vrider datorn och videosamtalet ut mot en hänförande grön sommarutsikt över böljande fält.

Idyllen blir nästan filmisk när Beijers sambo kliver in i bild och lekfullt hissar parets åtta månader gamla son upp i luften.

Underbara miljöer

Den lilla familjen hyr ett lantligt hus utanför Stockholm under några veckor (lägenheten i centrala Stockholm renoveras), och har precis kommit hem efter en lång vistelse i Sandra Beijers föräldrars hus på franska Rivieran. Och hennes bloggläsare har förstås kunnat följa "en otroligt lyxig vår".

– Jag har liksom bara rört mig mellan en massa underbara miljöer ihop med min kille och min bebis, eftersom vi är föräldralediga tillsammans, förklarar Sandra Beijer.

Hon tillägger att tillvaron är väldigt bra ("nästan FÖR bra!") just nu:

– Jag har en tendens att vilja röra upp saker, att de ska kännas jättemycket, så nu gäller det att ta det lugnt, haha. Nej, men min bebis är jättegullig, Jag är besatt av honom. Jag älskar honom så mycket, han är allt. Och jag och min kille är väldigt kära i varandra. Vi har det väldigt härligt och det känns tryggt och mysigt och fint.

Men den lyxiga våren har också inneburit jobb. Blogg-delen av Sandra Beijers olika yrkesben tar aldrig någonsin semester.

– Jag jobbar ju alltid. Men att gå ned i tid, att inte starta upp några nya större projekt och att bara blogga en gång om dagen, det är för mig att vara ledig, säger hon.

Många visioner

Under försommaren hade tv-serien "Allt som blir kvar" premiär på SVT Play. Serien bygger på Beijers ungdomsroman med samma namn från 2016. Att skriva manus till serien var en ny, och positiv, upplevelse och att skriva något som sedan ska visualiseras upplevde hon som väsensskilt från att skriva romaner.

– Det var väldigt kul att vara så många i ett projekt, när jag skriver romaner är det ju bara jag och enbart jag som har uppgiften att bygga ihop det hela. Här är det många olika visioner som blandas in, och det gjorde att det hela tiden "levlade" och det var fantastiskt att se hur serien fick liv.

"Allt som blir kvar" handlar om en ung kvinna som blir dumpad mitt i sommaren. Hennes bästa killkompis gör allt för att hennes hjärta ska bli helt igen, och tillsammans har de en vild sommar. Även Sandra Beijers andra romaner – "Det handlar om dig" (2014) och "Mellan oss" (2019) är ungdomsromaner.

Och att skriva om tonåren är tacksamt, menar hon:

– I tonåren är det alltid första gången någonting händer. Jag är också en stor romantiker och liksom ungdomen, det är ju det mest romantiska vi har!

TT: Blir det fler romaner?

– Nu vill jag inte gå in i något nytt stort bokprojekt, just för att det är så himla ensamt. Jag kommer säkert att skriva fler böcker i framtiden, men inte just nu. Och vem vet om de böckerna kommer att handla om unga eller vuxna.

Bästa jobbet

Nu hoppas hon i stället kunna fokusera på att skriva fler manus framöver – och hålla i gång bloggen, förstås. Sandra Beijer har drivit bloggen sedan 2005, och den är i dag en av Sveriges största.

TT: Är det verkligen fortfarande kul att blogga?

– Men alltså, ja! Det är därför den fortfarande är kvar. Det är så otroligt lyxigt att mitt jobb är att skriva dagbok. Det är det bästa jobbet man kan ha. Det är en plats där jag kan bre ut mig och skriva om vad jag vill och hur jag vill. Det är också en plats där bilden av mig är helt kontrollerad av mig själv.

Bloggens nyckel är att verkligen visa vem man är som person, menar Sandra Beijer. Läsarna ska känna att de får vara med om en livshistoria, och balansen mellan att vara privat och öppen på nätet kommer automatiskt.

– Det är svårt att säga var jag börjar och bloggen slutar, vi flyter samman. Bloggen är jag. Har jag inte bloggat på en dag så är det något som fattas mig. Jag tror inte på att vara sluten och privat där. Att vara öppen och ärlig vinner man på – ingen kan hålla något emot en som redan har sagt allt, säger hon och fortsätter:

– Men jag måste hela tiden återuppfinna mig själv, och det är faktiskt ganska givande. Man blir rik som människa av att hela tiden utforska och utvärdera sig själv.