LjuskÀglorna flyttas runt över det svarta scengolvet. Stenar sÀnks och dras upp i linor frÄn taket. Det Àr tvÄ timmar till musikalen Kristina frÄn DuvemÄla pÄ Cirkus i Stockholm. Helgen innan var det den 1000:e förestÀllningen sedan premiÀren för 20 Är sedan. Staffan Alveteg, 50, visar runt i kulisserna. Snart stÄr han dÀr i mörkret och vÀntar pÄ att fÄ inta scenen. Det har han gjort mer Àn 250 gÄnger.
Musikalen, med grund i Vilhelm Mobergs utvandrarepos, har sedan premiÀren i Malmö 1995 lockat över 1,2 miljoner besökare. Under hösten och vintern sÀtts den upp för allra sista gÄngen.
För Staffan Alveteg, uppvÀxt i FornÄsa, tog livet med Kristina frÄn DuvemÄla fart nÀr han blev en del av ensemblen i Göteborg 1997.
ââDet var vĂ€ldigt roligt att fĂ„ vara med, jag hade varit med i nĂ„gra operauppsĂ€ttningar, men Kristina frĂ„n DuvemĂ„la var det en sĂ„dan hype kring. Det var vĂ€ldigt roligt att fĂ„ vara med i de sammanhangen. Och att fĂ„ trĂ€ffa pĂ„ Björn och Benny, för Abba har man ju hört mycket.
Vad minns du frÄn mötet med dem?
â Det var nog hĂ€r i restaurangen efter nĂ„gon förestĂ€llning. Björn syntes inte sĂ„ mycket för han jobbade med texten och det var liksom klart. Men Benny var med vĂ€ldigt mycket dĂ„ och Ă€ven mycket nu ocksĂ„. För musiken jobbar man med och det Ă€r en del Ă€ndringar sedan förra gĂ„ngen. Han hĂ„ller pĂ„ hela tiden.
â Jag vet att jag pratade lite med honom men jag kĂ€nde mig ganska ny dĂ„, men jag vet att jag pratade lite kort med honom och det kĂ€ndes vĂ€ldigt speciellt.
Efter Göteborg flyttade musikalen till Stockholm 1998 och Staffan Alveteg hade funnit sin nya hemstad. Sedan dess har han jobbat som frilansande operasÄngare och medverkat i mÄnga uppsÀttningar bÄde i och utanför Sverige.
NÀr han fick frÄgan om att vara med i DuvemÄla igen fanns ingen tvekan.
â Det var det inte. Jag tĂ€nkte att det skulle vara roligt att vara med igen. Att göra ungefĂ€r samma sak men 17-18 Ă„r Ă€ldre. Se hur man sjĂ€lv eventuellt förĂ€ndrats. Men ocksĂ„ för att det var sĂ„ roligt att vara med dĂ„. Jag har jobbat pĂ„ operan bĂ„de i Göteborg och Stockholm och det blir lite av en institutionskĂ€nsla, man gĂ„r dĂ€r Ă„r ut och Ă„r in. HĂ€r samlas massa folk för en begrĂ€nsad period och det gör att man inte hinner börja slita pĂ„ varandra. Alla tycker det Ă€r kul.
â Det Ă€r vĂ€ldigt bra mĂ€nniskor bĂ„de professionellt och socialt. Det Ă€r verkligen ett privilegium att fĂ„ ha ett sĂ„dant hĂ€r jobb.
Tröttnar du aldrig?
â Nej, det tycker jag inte att jag gör. Dels vet man att det Ă€r en ny publik varje gĂ„ng men sedan Ă€r det ocksĂ„ det hĂ€r att nĂ€r man sjunger Ă€r rösten ny varje gĂ„ng. Det Ă€r lustfyllt att sjunga. Som sĂ„ngare hĂ„ller man alltid pĂ„ och utforskar rösten.
Ăr du en bĂ€ttre sĂ„ngare nu Ă€n -97?
â Ja, det vill jag nog pĂ„stĂ„ att jag Ă€r. Jag var ganska grön dĂ„ pĂ„ sĂ€tt och vis.
UppvÀxt i FornÄsa började han spela piano i 7-ÄrsÄldern. Fyra Är senare satt han bakom orgeln i FornÄsa kyrka.
â Det stod faktiskt en notis om det i Motala Tidning.
Sjungandet dröjde och samtidigt som han anade sin talang kÀnde han hur besvÀrligt det var nÀr han skulle ta de högre stÀmmorna under övningarna med skolkören. Rösten passade inte in. NÀr det vÀl lossnade efter 20 förstod han ocksÄ att det som varit jobbigt tidigare nu var hans stora fördel.
â Jag började fatta att jag inte ska hĂ„lla pĂ„ och sjunga höga toner. Jag har en annan typ av röst, och dĂ„ mĂ€rkte jag att det var en ganska ovanlig typ.
Konkurrensen Àr inte lika hÄrd för basar och under tiden i Göteborg började sÄngjobben trilla in. Rösten som varit ett problem i tonÄren var nu hans trumfkort.
â Jag hade inte satsat pĂ„ sĂ„ngen annars. Och att jag hade talang för det mĂ€rkte jag ocksĂ„ efterhand, jag fick vara med i bra körer och sedan började jag sjunga solo. DĂ„ började jag ta lektioner och sedan har det rullat pĂ„.
Klockan nÀrmar sig 19. Publiken börjar klÀmma sig in i de trÄnga raderna i den klassiska salongen pÄ Cirkus. Knappt fyra timmar berÀttelse om hur Karl Oskar och Kristina pÄ grund av missvÀxt och hungersnöd vÀljer att utvandra till Amerika vÀntar.
Vid sidan av scenen, i kulissens mörker, stÄr Staffan Alveteg.
Redo för Ànnu en förestÀllning av Sveriges kanske mest populÀra musikal nÄgonsin.