Ljuskäglorna flyttas runt över det svarta scengolvet. Stenar sänks och dras upp i linor från taket. Det är två timmar till musikalen Kristina från Duvemåla på Cirkus i Stockholm. Helgen innan var det den 1000:e föreställningen sedan premiären för 20 år sedan. Staffan Alveteg, 50, visar runt i kulisserna. Snart står han där i mörkret och väntar på att få inta scenen. Det har han gjort mer än 250 gånger.
Musikalen, med grund i Vilhelm Mobergs utvandrarepos, har sedan premiären i Malmö 1995 lockat över 1,2 miljoner besökare. Under hösten och vintern sätts den upp för allra sista gången.
För Staffan Alveteg, uppväxt i Fornåsa, tog livet med Kristina från Duvemåla fart när han blev en del av ensemblen i Göteborg 1997.
– Det var väldigt roligt att få vara med, jag hade varit med i några operauppsättningar, men Kristina från Duvemåla var det en sådan hype kring. Det var väldigt roligt att få vara med i de sammanhangen. Och att få träffa på Björn och Benny, för Abba har man ju hört mycket.
Vad minns du från mötet med dem?
– Det var nog här i restaurangen efter någon föreställning. Björn syntes inte så mycket för han jobbade med texten och det var liksom klart. Men Benny var med väldigt mycket då och även mycket nu också. För musiken jobbar man med och det är en del ändringar sedan förra gången. Han håller på hela tiden.
– Jag vet att jag pratade lite med honom men jag kände mig ganska ny då, men jag vet att jag pratade lite kort med honom och det kändes väldigt speciellt.
Efter Göteborg flyttade musikalen till Stockholm 1998 och Staffan Alveteg hade funnit sin nya hemstad. Sedan dess har han jobbat som frilansande operasångare och medverkat i många uppsättningar både i och utanför Sverige.
När han fick frågan om att vara med i Duvemåla igen fanns ingen tvekan.
– Det var det inte. Jag tänkte att det skulle vara roligt att vara med igen. Att göra ungefär samma sak men 17-18 år äldre. Se hur man själv eventuellt förändrats. Men också för att det var så roligt att vara med då. Jag har jobbat på operan både i Göteborg och Stockholm och det blir lite av en institutionskänsla, man går där år ut och år in. Här samlas massa folk för en begränsad period och det gör att man inte hinner börja slita på varandra. Alla tycker det är kul.
– Det är väldigt bra människor både professionellt och socialt. Det är verkligen ett privilegium att få ha ett sådant här jobb.
Tröttnar du aldrig?
– Nej, det tycker jag inte att jag gör. Dels vet man att det är en ny publik varje gång men sedan är det också det här att när man sjunger är rösten ny varje gång. Det är lustfyllt att sjunga. Som sångare håller man alltid på och utforskar rösten.
Är du en bättre sångare nu än -97?
– Ja, det vill jag nog påstå att jag är. Jag var ganska grön då på sätt och vis.
Uppväxt i Fornåsa började han spela piano i 7-årsåldern. Fyra år senare satt han bakom orgeln i Fornåsa kyrka.
– Det stod faktiskt en notis om det i Motala Tidning.
Sjungandet dröjde och samtidigt som han anade sin talang kände han hur besvärligt det var när han skulle ta de högre stämmorna under övningarna med skolkören. Rösten passade inte in. När det väl lossnade efter 20 förstod han också att det som varit jobbigt tidigare nu var hans stora fördel.
– Jag började fatta att jag inte ska hålla på och sjunga höga toner. Jag har en annan typ av röst, och då märkte jag att det var en ganska ovanlig typ.
Konkurrensen är inte lika hård för basar och under tiden i Göteborg började sångjobben trilla in. Rösten som varit ett problem i tonåren var nu hans trumfkort.
– Jag hade inte satsat på sången annars. Och att jag hade talang för det märkte jag också efterhand, jag fick vara med i bra körer och sedan började jag sjunga solo. Då började jag ta lektioner och sedan har det rullat på.
Klockan närmar sig 19. Publiken börjar klämma sig in i de trånga raderna i den klassiska salongen på Cirkus. Knappt fyra timmar berättelse om hur Karl Oskar och Kristina på grund av missväxt och hungersnöd väljer att utvandra till Amerika väntar.
Vid sidan av scenen, i kulissens mörker, står Staffan Alveteg.
Redo för ännu en föreställning av Sveriges kanske mest populära musikal någonsin.