Östgötateaterns uppsättning av Johann Wolfgang von Goethes "Faust II" är den första som spelats i Sverige. I världen har den enbart spelats en gång tidigare. "Faust II" har, trots namnet, inte så många kopplingar till Goethes första "Faust" enligt regissören Richard Turpin. Han beskriver den själv som en fristående fortsättning.
Faust säljer sin själ till djävulen. I Faust II står avtalet mellan Faust och djävulen, Mefistofeles, kvar. Därutöver blir Faust och Mefistofeles belönade med en maskeradfest i Venedig, efter att de hjälpt den tysk-romerska kejsaren. Under festen förälskar sig Faust i Sköna Helena från Sparta och beger sig därefter till antiken för att hitta henne.
Vår recensent Ann-Charlotte Sandelin skrev i sin recension av pjäsen att "Östgötateaterns Faust II är en sjudande häxkittel som rymmer Goethes liv, karriär och kunskapssökande. Det är också en historielektion, från antiken och framåt, om mänsklig upptäcktsiver som lett till den rovdrift som hotar vår och våra medvarelsers existens!"
Pjäsen har tidigare beskrivits som omöjlig, och till och med Goethe själv menade att den inte skulle kunna sättas upp till en pjäs. Manuset är egentligen åtta timmar långt, men Östgötateaterns uppsättning har skurits ner till tre timmar.
– Vår pjäs är inte alls lika galen som manuset, säger Turpin.
Skådespelaren som spelar Faust är Martin Waerme. Han säger att processen att lära sig manus och komma in i karaktären varit rolig, men att det har varit svårt att förstå vad den egentligen handlar om.
– Varje scen står ganska mycket för sig själv. Det är sin egen historia, säger Waerme.
Richard Turpin säger att han tror att det komplicerade materialet lockar en teatralisk publik, som inte försöker se något djup i det Goethe kan ha menat.
– De som får ut mest utav den är de som ganska tidigt slutar analysera, säger Turpin.
Under veckan har ensemblen laddat upp inför premiären på Stora teatern i Linköping. Huvudfokus under repetitionerna har varit att få pjäsen att fungera i den nya lokalen, då utrymmet i Linköping är mindre jämfört med Norrköping. Det mindre utrymmet tror Waerme enbart kommer att göra pjäsen bättre.
– Det blir intimare. Det är bra att man krymper lite, säger Waerme.
För Richard Turpin är det första gången i Linköping med en pjäs.
– Jag har hört att det är en rolig publik. Nu blir det upp till bevis, säger Turpin.
