Den slovenske filosofen Slavoj Zizek gjorde en gĂ„ng en spaning över samtidens kĂ€rlekskultur och pekade ut en dejtingservice som erbjöd "love without the fall" â kĂ€rlek utan det handlösa "fall" som innebĂ€r att inte veta hur det ska sluta.
Detta koncept skruvas upp till max i den kanadensiske komikern Nathan Fielders humoristiska realityexperiment "The rehearsal".
Fielder söker upp frivilliga som stÄr inför svÄra livsbeslut eller komplicerade möten och erbjuder en grundlig repetition som ska förbereda dem för alla tÀnkbara resultat. Psykologiskt, logistiskt och kÀnslomÀssigt.
En man Ängrar att han ljugit om sin utbildning och vill erkÀnna för en vÀn, men Àr rÀdd för att hon kommer att reagera negativt. Fielder bygger upp en kopia av deras favoritbar för att köra en simulering av det potentiellt svÄra samtalet, komplett med skÄdespelare rustade med rigorös research och kÀnsliga för alla variationer i humör och miljö. Idén Àr att försöka kontrollera situationen i förvÀg, och göra sig beredd pÄ bÄde fiasko och framgÄng. Resultatet Àr ofta ÀndÄ överraskande.
Redan i andra avsnittet höjs insatserna dĂ„ Fielder tar sig an Angela, en kvinna som vill skaffa barn, men som Ă€ndĂ„ velar. Fielder lĂ„ter hyra in bĂ„de bebis och barnskĂ„despelare för att simulera upplevelsen av att uppfostra ett barn frĂ„n födsel till 18 Ă„r â pĂ„ bara tvĂ„ mĂ„nader.
Nathan Fielders patenterade "cringe"-komik gör honom till en perfekt programledare/projektledare och han tar de ekonomiskt kostsamma genrepen pÄ absolut största allvar. SÄpass att han snart skriver in sig sjÀlv i experimentet.
Valet av personer i "The rehearsal" Àr underhÄllande men slÄr aldrig över helt till lyteskomik, som i Sasha Baron Cohens "Who is America". Fielder har en uppenbar omtanke men vÀljer ocksÄ personer som behöver lÀra sig slÀppa pÄ sitt kontrollbehov. "The rehearsal" Àr dÀrför ofta en ultimat ÄngestdÀmpare inför livets förkrossande slumpmÀssighet.