Simon tände en ny cigarett och tittade ut i mörkret.
“Vad är det vi gör här, egentligen?”
“Vad fan menar du? Vi väntar ju.” Rollo såg på honom med höjda ögonbryn.
“Jag vet, vi väntar. Men varför väntar vi?” Rollo suckade och släckte sin cigarett mot trädstammen.
“Försöker du få det här till den där pjäsen eller?”
“Vilken pjäs?”
“Den med snubbarna som väntar. Dom som bara står där och väntar, och så kommer aldrig han dom väntar på. Göte, eller vad han nu heter. Vad heter han? Deras chef?”
“Godot, inte Göte. Han är inte deras chef.” Rollo tände en ny cigarett.
“Vem fan är han då? Varför väntar dom på han?” Simon ryckte på axlarna.
“Vill väl snacka med honom.”
“Godot?”
“Mm.”
“Om vad?” Simon suckade.
“Inte vet jag. Han kanske säljer. Då skulle man ju vänta.” Rollo skrattade till.
“Då måste de vara bra skit han säljer. Annars hade jag aldrig väntat i flera timmar tillsammans med en luffare som bara snackar skit.”
Borta vid horisonten syntes ett ljus blinka till. Först tre korta blinkningar, sedan ett längre ljussken, sedan två korta blinkningar igen.
“Det är dom”, sa Rollo ivrigt och tände en ny cigarett innan han skrynklade ihop paketet och kastade det i havet.
“Hur vet du det?” frågade Simon.
“De visade ju det. Kan du inte morse?” Simon skakade på huvudet.
“Vad skrev de?”
“‘VI’”, sa Rollo kort.
“Har dom grejerna, tror du?” Simon började tugga på naglarna så intensivt att ett ljudligt knäppande ljöd över klipphällen.
“Jag hoppas det”, sa Rollo, “annars blir det på oss.” Simon började vanka av och an.
“Hur kan det vara det? Hur kan det vara på oss att de inte levererar?”
“För att vi har sagt att vi ska lämna grejerna till Bambi imorgon, så om vi inte gör det är det vi som bryter vårt löfte, fattar du?” Simon nickade.
“Det här känns inte bra. Varför kallas hon Bambi, förresten?”
“Hon sköt väl sin morsa eller nåt sånt. Jag vet inte.” Simon skrattade.
“Bambi dödade ju inte sin morsa. Hon blev ju skjuten och Bambi flydde. Började hänga med den där skunken.”
“Men inte fan vet jag. Det är väl för hennes rådjursögon eller nåt då. Skit i det nu.”
De blinkande ljusen hade kommit närmare, och snart kunde Simon och Rollo höra motorns tuggande i natten. De hörde besättningen prata med varandra på ett främmande språk, förmodligen polska.
“Tjena”, sa Rollo och kastade sin cigarett i vattnet just som båtens för skrapade mot stenen.
“To tylko połowa tego. Dostaniesz resztę następnym razem. Przepraszam. Pozdrów Bambiego.”
Simon och Rollo log, nickade och tog bagen i varsitt handtag och började gå över klipporna bort mot bilen. Simon tände två cigaretter och räckte över den ena till Rollo.
“Vad är det för grejer, tror du?” Simon pausade mellan orden, funderandes på svaret på sin egen fråga.
“Skit samma. Vi får betalt, right?” Simon ryckte på axlarna.
“Det kan vara koks. Eller horse. Ryssarna gör inte meth, va?” Rollo stannade och såg på sin kollega.
“Horse? Har du köpt ‘Langarens ABC’eller? Dessutom är de polacker.” Rollo tog upp takten igen och Simon följde honom. De rökte upp, kastade fimparna i dikeskanten, återvände till bilen och åkte iväg.
“Men du”, sa Simon, “vi kan väl kolla vad det är?” Rollo bromsade in, suckade och såg på Simon.
“Okej. Kolla då, om det är så jävla viktigt.” Rollo drog i reglaget för att öppna bagageluckan och följde Simons steg längs bilen till det han åter satt i passagerarsätet. Simon tog ett djupt andetag och tog tag i blixtlåsets handtag när Rollo la sin hand på bagen.
“Om du nallar så får du skylla dig själv, och jag kommer inte tveka att säga ditt namn under press, okej?” Simon nickade och drog ner låset. Båda böjde sina huvuden över öppningen för att se väskans innehåll. När de samtidigt höjde blickarna för att se på varandra var deras ansikten uttryckslösa. Ljuden från den öppna väskan var knappt märkbara, likt en kastrull pasta med smör som rörs om. Rollo såg framåt vägen, lade i växel och körde iväg.
“Det kanske är något sånt han har att sälja till luffarna, han Göte.”
“Godot”, sa Simon, “Godot.”