Rasmus Skölds och sambon Maria Segersälls ateljé ligger en våning upp, i samma byggnad som Leksaksmuseet huserar i.
Väl uppkommen för trapporna är det som att hamna i en installation. Snickarverktyg hänger prydligt uppradade på en av väggarna, från en annan tittar masker av papier maché ner på betraktaren. På en tredje vägg hänger musikinstrument av lite äldre datum. Lägg därtill ett antal kartonger, några med modelltåg i, målade figurer i mänsklig storlek, second hand-möbler och allt möjligt annat.
– Fast vi säger inte ateljé längre, utan verkstad. "Segersköldska verkstäderna", kallar vi det här eftersom det blivit mer och mer grovarbete, förklarar Rasmus och berättar att man bland annat tillverkat möbler till ett utställningsprojekt.
Det går att hitta många artiklar i MVT:s arkiv om Rasmus Sköld och hans konstnärsskap. En av dem, från 2010, handlar om att han gjort ett flytande konstverk i Motala ström, vid Borensberg. Något han fick mycket beröm för. En tidigare artikel, från 2007, nämner att Rasmus är en av flera unga konstnärer som fått ett stipendium.
Och nyligen har 33-åringen fått veta att han tilldelas Vadstena kommuns kulturstipendium 2014.
Yrkesvalet verkar ha varit ganska självklart.
– Jag har hållit på och byggt och målat sedan jag var pytteliten och hela tiden fått uppmuntran av mina föräldrar. Men det är klart att det är osäkert ekonomiskt, säger Rasmus och berättar att han hade en massa extrajobb de första åren efter att han gått ut Konstfack.
– Det är lättare nu när man blivit mer etablerad, även om jag vikarierar som bildlärare ibland.
Problemet med att vara konstnär är om allt börjar kretsa kring ekonomin, menar han.
– Det kan ta bort kreativiteten. Därför är det bra att ha flera grenar att jobba med.
Det har Rasmus numera. Förutom måleri och skulptering syslar han med musik. Senast som kompositör och orkesterledare vid Vadstena Unga Teaters uppsättning av "En midsommarnattsdröm".
Ett faktum som också syns i juryns motivering: "Han har bredd och djup i sin konstnärliga verksamhet och arbetar medvetet på att göra musik, konst och teater tillgänglig för både unga och gamla".
– De 10 000 kronorna är jätteviktiga pengar. Men framför allt är det roligt att få bekräftelse på att folk ser, hör och gillar det jag gör.
Rasmus och Maria som alltså båda jobbar som konstnärer har en son tillsammans, tvåårige Knut.
– Fördelen är att vi oftast kan styra våra arbetstider, så ibland är jag här på kvällarna, säger Rasmus.
Han berättar att det händer att sonen är med i verkstaden och pysslar.
– Knut verkar ha något slags ordningssinne som jag och hans mamma saknar. Vi brukar säga att han kanske blir nationalekonom i stället för konstnär.
Paret flyttade till Vadstena 2009, föräldrarna finns i Borensberg respektive Linköping.
– Vi har täta relationer med dem, så det är lagom nära, tycker Rasmus som säger att de trivs bra med stan.
Men han saknar ett kulturhus.
– Jag och min bandkollega Joel Ahlenius har snackat om att det borde finnas ett hus för teater, konserter och bio.Kanske något Rasmus kunde jobbat för om han kommit in i politiken. Inför årets val fanns han med på Vänsterpartiets lista.
– Fler behöver stå upp för sina politiska åsikter. Jag vill jobba med kulturen, senaste åren har den fått mindre och mindre pengar.
En sak till står på önskelistan.
– Vi skulle vilja ha ett eget hus någonstans i trakten, gärna med ett uthus eller en lada att ha verkstaden i. Vi får kanske råd med det nu när jag fått stipendiet, säger Rasmus och ler mellan hattbrättet och hakskägget.