Våren 2016 blev den Vadstenabaserade konstnären Menorah Kohlbacher kontaktad av SVT. De berättade om programmet Konstnärsdrömmen och hoppades på att hon ville bli en av tio deltagare.
– Egentligen så krävdes det att man ansökte för att få chans till en plats, men de ringde mig efter att ha fått ett tips. Det hade varit jättekul att vara med i tv och få chansen att nå så många människor, men av medicinska skäl fick jag säga nej. Jag var mycket inne på sjukhus under den tiden, på grund av min sjukdom, berättar Menorah Kohlbacher.
Nästan ett år senare så var det Sveriges kändaste konstnär Ernst Billgren som hörde av sig. Han uppmuntrade Menorah till att medverka i programmets andra säsong och erbjöd sig också att hjälpa till med kontakt av gallerier i Stockholm.
– Ernst skrev att jag var tekniskt duktig. Själv tolkar jag mitt tekniska signum som en brist på särpräglad teknik, jag blandar och experimenterar mycket. Men jag har faktiskt inte vågat skriva tillbaka ännu, jag är lite blyg av mig, säger Menorah.
Som barn spenderade Menorah många, långa perioder ute på sjön bland Vätterns öar. Mitt det avskilda, med pappas lilla båt som bas och omgiven av den oändligt magiska naturen, lärde hon sig måla med kolbitar från lägerelden.
– Jag var nog lite galen som barn, alltid utomhus. När det stormade var jag den som klättrade upp i träden för att känna hur det blåste i grenarna. Naturen är fortfarande en viktig del av mitt liv, allt från morgondiset över fälten mot Omberg till den lilla blomman som är så lätt att råka gå förbi, berättar hon.
Det var också där, tidigt i naturen, som gnistan till hennes tro tändes, även om begreppen religion och Gud fick någon egentlig betydelse långt senare.
– För mig är naturen ett stort konstverk som alltid lyckas inspirera. Personligen så ser jag Guds skönhet, hans omsorg för allting och alla människor.
Från gnista till eld var vägen krokig, genom mörka stunder och upplevelser. Men tillslut så hamnade Menorah i kyrkan.
– Det föll sig nästan naturligt att söka sig till katolska kyrkans gemenskap. Sedan jag kom hit har jag förändrats till det bättre. Här är allt så otroligt okonstlad och enkelt och människorna är väldigt genuina.
Utifrån sett så skymtar en talande kontrast fram mellan kyrkans enkelhet och Menorahs nästan meditativa bildspråk. Och just kontraster finns det mängder av i både den konst Menorah skapar och det liv hon lever. Kampen mellan det goda och onda. Konkreta motiv som fördjupas av abstrakta stilval och perspektiv. En obotlig, degenerativ sjukdom bakom hennes förmåga att uppskatta varje ögonblick och styrkan att aldrig resignera.
– Jag jobbar mycket med ljus och skuggor. För att se ljuset, som alltid är i fokus i mina tavlor, krävs att också allvaret finns där. Jag försöker dela med mig av det vackra som finns även mitt i lidandet.
Den där känslan av att skogen plötsligt öppnar sig för att avslöja en glänta, fortsätter Menorah. En, för de flesta, välbehövd paus i vardagens stress.
– Alla som ser mina tavlor ska få med sig något, om så bara en sekund att hämta andan innan de går vidare.
Önskan att nå ut är också förklaringen till varför Menorah ofta väljer motiv som spelar på barndomen.
– Oavsett kultur, plats eller uppväxt så har vi alla varit barn. På så vis är barndomen en unikt gränsöverskridande spegel. Den är också en tid som ofta förknippas med hänfördhet och lycka. Även om det finns mörker där också, så smyger sig lätt ett leende fram på läpparna hos den som tänker tillbaka.
Sedan december 2016 har Menorah bott på gästhemmet i Birgittasystrarnas kloster. Som grannar har hon pilgrimer från hela världen, människor med alla tänkbara bakgrunder.
– Även om Vadstena är en liten stad så invaderar världen Vadstena. Klostret är en knytpunkt för många, vilket resulterar i en häftig gemenskap.
Samtidigt så pågår letandet efter en egen lägenhet, men Vadstena vill hon inte lämna. Staden med de sneda husen och de smala, vingliga gatorna. Närheten till Omberg och Vättern.
– Det är en helt fantastisk stad att vara konstnär i. Framför allt gemenskapen som finns här, det är en jättestor del av min inspiration. Sen så är Vadstena en väldigt kulturvänlig stad, här skapas det mycket.
Förresten, Menorah planerar faktiskt att höra av sig till Ernst Billgren. Hon måste bara fixa fram några tavlor att ställa ut först, alla tidigare verk har nämligen blivit sålda.
– Det brukar gå fort, nu har jag två tavlor på tork men jag har redan råkat sälja den ena. Jag befinner mig i lite av en uppbyggnadsfas, men så fort jag har något att ställa ut så finns det många gallerier att kontakta.