Att vara lekmannarevisor är ett underskattat uppdrag i kommunpolitiken. Det är inte alltid sett som särskilt prestigefyllt, men bakom den oglamourösa titeln döljer sig spännande saker. Om revisionen själv vill, det vill säga. Det är nämligen revisionen själv som bestämmer vad den ska granska.
Revisionen har i ett aktuellt fall valt ut en extremt relevant och viktig sak att granska, nämligen Motala kommuns investeringsprocess. Så är det inte alltid, kan man ibland tycka som utomstående, men här är valet verkligen mitt i prick. Med tanke på att den totala investeringsbudgeten för 2024 är på drygt 630 miljoner har processen för hur investeringar beslutas och hanteras en väldigt stor betydelse.
De personer som har fått det politiska uppdraget som revisorer väljs förvisso av partierna, men ska ändå bortse från partipolitiken när de utför sitt uppdrag. Det är inte så lätt alla gånger, för det ställer höga krav på revisorernas förmåga att lyfta blicken och därtill samarbeta över parti- och blockgränser.
Med hjälp av utomstående professionella yrkespersoner har nu alltså revisionen granskat investeringsprocessen. I rapporten som presenteras för Motalas kommunfullmäktige på måndag konstateras att processen är välbeskriven och detaljerad, samt att gedigna underlag används. Inför besluten är processen alltså välfungerande, menar revisorerna.
Därefter är rapporten inte riktigt lika munter läsning. Revisionen konstaterar att nivån av investeringar i verkligheten aldrig blir ens i närheten av den beslutade budgeten. Det som investeras är ofta långt under ambitionsnivån, vilket gör att många saker skjuts på framtiden. Kommunen blir lite som en bulldozer som skjuter investeringsberget framför sig.
Det är dock inte unikt för Motala. Tvärtom är det ett generellt problem för Sveriges kommuner att investeringsbudgeten aldrig förverkligas. Det beror på många olika saker, exempelvis arkeologiska undersökningar, leveransproblem, att världen ändrar på sig och överklaganden i olika former. Kritiken från revisionen är på ett sätt befogad, men det finns dessvärre inte någon uppenbar lösning på just detta problem.
Genomförandet brister därutöver på flera viktiga områden, enligt rapporten. Bland annat kring konsekvensanalysen för det som prioriteras bort, att leveransplaner inte fastställs på rätt sätt, att det finns otydlighet i ekonomin och att effekten av investeringarna inte utvärderas ordentligt.
Relativt tung kritik, om man ser till helheten. Det borde kunna bli en intressant diskussion om det i fullmäktige på måndag kväll, även om det redan nu pågår ett förbättringsarbete.