Ledare: Ännu roligare att säga ja

Det är roligare att säga ja, var en av parollerna i kampanjen inför Sveriges folkomröstning om euron år 2003. Föga övertygande, om man ser till utfallet i sagda omröstning. Sedan svenska folket röstade nej för nu två decennier sedan, har eurodebatten i Sverige varit närmast obefintlig. Fram tills de senaste månaderna, då det börjat småputtra. En anledning till det är att den svenska kronan går dåligt, vilket fått fler att snegla mot att växla över till euron.

På ett seminarium i den gröna, liberala tankesmedjan Fores regi – som sändes i SVT Forum 12/5 – gick professor Lars Calmfors nyligen igenom tänkbara effekter ett sådant beslut kan tänkas ha. Förutom att Calmfors är professor emeritus i internationell ekonomi vid Stockholms universitet, ledde han på nittiotalet den statliga utredning om euron som ibland kallas Calmforsutredningen. Den var en viktig referenspunk i svensk eurodebatt.

I utredningen på nittiotalet skilde man mellan samhällsekonomiska effektivitetsvinster, stabiliseringspolitiska effekter och politiska effekter av att gå med i valutaunionen fullt ut. Utifrån dem konstaterade Calmfors att många av utredningens slutsatser håller än. Det finns säkra och kontinuerliga men små samhällsekonomiska vinster av att lämna kronan därhän. Kanske finns det politiska vinster, men de är svårare att bedöma. 

Mest intressant är dock slutsatsen att den stabiliseringspolitiska nackdelen blivit mindre med tiden. Utan en egen penningpolitik är det svårare att kontrollera konjunktursvängningar i Sverige. Det kan främst bli ett problem i skeenden då den svenska konjunkturutvecklingen skiljer sig från övriga europeiska länder – har vi då euron är vi underställda en gemensam penningpolitik som utgår från mer än Sveriges situation. Det var ett argument som kanske bet extra mycket när utredningen genomfördes, i svallvågorna efter den ekonomiska krisen i början av nittiotalet. Idag är situationen en annan, när den svaga svenska kronan bidrar till att spä på inflationen.

Förutom den här typen av ekonomiska, och mer kvantifierbara vinster som Calmfors främst fokuserar på går att peka på finns även en symbolisk vinst med att införa euron. Det för oss närmare det europeiska samarbetet, ett steg bort från den mer avvaktande svenska hållningen där man är med utan att hänge sig fullt ut. Det kan även, vilket Calmfors påpekade, tjäna som en rätt bra försäkring mot att lämna EU. Parallellt med att förhandla fram ett utnräde – en process som var allt annat än smidig för britterna – skulle en återgång till ursprungsvalutan behöva orkestreras. Att det var just ett land som stod utanför den gemensamma valutan som valde att lämna är nog ingen slump. 

Införandet av euron kan bidra till en starkare känsla av tillhörighet till unionen för Sverige, vilket vore en bra sak. Särskilt i en tid då vikten av europeisk sammanhållning framstår viktigare än någonsin, inte minst på grund av kriget i Ukraina.

För att sammanfatta har mycket hänt sedan Sverige valde att säga nej till euron i början av 2000-talet. Samtidigt som många av vinsterna framstår klarare, bedöms de troliga förlusterna vara mindre. Vi är helt enkelt mer redo att övergå till euron idag än för tjugo år sedan – nu vore det ännu roligare att säga ja.