Ledare: Barn är inte integrationsverktyg

En populär trend på sociala medier som Instagram och Tiktok är inlägg av typen "säg att du är XX utan att säga att du är XX" åtföljt av ett klipp som visar till exempel en trött människa vars hem är nedkladdat, tillstökat och överbelamrat med leksaker, vilket tydligt visar att personen är förälder. Han eller hon behöver inte säga det rakt ut. Alla vet ändå. Några som skulle kunnat hänga på den trenden är Socialdemokraterna i samband med att de i våras presenterade propositionen ”Ett mer likvärdigt skolval”:

”Säg att du vill tvångsbussa elever utan att säga att du vill tvångsbussa elever”. Även om ordet bussning inte används är regeringens syfte tydligt. Propositionen inleds med orden ”Huvudmän för förskoleklass och grundskola ska så långt det är möjligt aktivt verka för en allsidig social sammansättning av elever på sina skolenheter, och, om en sådan är uppnådd, vidta sådana åtgärder som behövs och är möjliga att vidta för att upprätthålla en sådan sammansättning”. Därefter följer en lång rad luddiga formuleringar om hur man på olika sätt kan frångå närhetsprincipen. 

Här finns även en del inte så luddiga skrivelser. Som att kommunerna uppmanas att agera för att skapa "strategiskt dragna förtursområden", och"geografiskt baserat urval kan även användas där det finns en skolskjutslösning från ett geografiskt område till en skola". Partierna till vänster vill även ta bort rätten att ställa barn i kö till friskolor och beröva föräldrar som inte har råd att köpa en dyr bostad den ofta enda möjligheten att aktivt välja en annan skola än den närmaste. Argumentet är att "kö är orättvist för barn födda sent på året". Att rättvisan enkelt kan ökas genom att sätta en maximal kötid på ett år innan skolstart ignoreras.

Den skolsegregation vi ser idag är inte sprungen ur ett vakuum. Det är en följd av något större: en boendesegregation och en människosyn som lett till att samhället har lägre förväntningar på människor i vissa områden. Lösningen kan därför aldrig vara att skicka skolbarn fram och tillbaka mellan stadsdelar. Förändringen måste byggas från grunden, där utanförskapet finns. De flesta familjer, oavsett var man bor eller vilken utbildning och inkomst man har, önskar dessutom ha sina barn på en närliggande skola. För skolan är inte en ö i havet, utan en viktig del av varje lokalsamhälle. Bussning skickar också budskapet till barn och föräldrar i utsatta områden att deras stadsdel inte är en bra plats. Hur kan det vara rätt sätt att bryta segregationen?

Alla barn har rätt till en bra skolgång. Oavsett var man bor. Det innebär att politiker och tjänstemän har ett tungt ansvar för att organisera, strukturera och tilldela skolan tillräckligt med resurser för att så ska ske. Skolan kan dock inte lösa varje samhällsproblem och barn ska inte användas som verktyg för social ingenjörskonst. Därför var det utmärkt att riksdagen i mitten av juni röstade nej till regeringens förslag. Tyvärr kommer vänstern knappast att släppa den bussningsvurm – som man ofta inte vill låtsas om – i första taget. Så var vi tillbaka vid memen igen. Säg att du är en hycklare utan att säga att du är en hycklare.