Låt oss börja med att konstatera att det finns oerhört mycket arbete kvar för att nå ett jämställt svenskt samhälle. Det finns både strukturella och individuella problem i stort och smått, från lagar och regler till personliga ageranden. Detta är problem som det krävs envetet och energiskt arbete för att komma till rätta med – för visst är det möjligt att nå ännu längre. Det måste vara möjligt.
Denna ledare är en betraktelse i backspegeln över hur den internationella kvinnodagen år 2018 artade sig. Bokstavligt talat från morgon till kväll uppmärksammades frågor kring kvinnors situation på många olika sätt i många olika sammanhang. Från SR:s morgonnyheter till SVT:s detbattprogram under sen kvällstid tog olika typer av jämställdhetsfrågor plats, samt på många andra ställen.
I kölvattnet efter #metoo och uppropen däromkring har någonting konkret hänt i samhället. Många kvinnor vittnar om en förändrad attityd, en annan medvetenhet kring trakasserier och diskriminering. Människor inom många olika områden utbildas, diskuterar och får upp ögonen för hur verkligheten ser ut. Problemen är långt ifrån borta, men något har hänt.
Ändå finns det massor av arbete kvar. Detta gäller inte minst hedersrelaterat våld och förtryck, där många har varit naiva och okunniga kring frågorna – inte minst ansvariga politiker under lång tid. Det har fått allvarliga konsekvenser för många individer, som trots att de har befunnit sig i det till synes moderna svenska samhället har drabbats av svåra konsekvenser. Det handlar om utsatthet för inslag som begränsningar, våld, sexuellt utnyttjande och tvångsäktenskap.
Debatten i SVT:s program Opinion live mellan den nyblivna östgötaliberalen Juno Blom och Feministiskt initiativs nya partiledare Gita Nabavi blev en värdig avslutning på en lång och värdefull dag i kvinnokampens tecken. Där blev det oerhört tydligt vad som står på spel och vad de olika sidorna står för.
Att visa tolerans mot förtryck är inte hållbart. Små till synes oskyldiga och välvilliga ”toleranta” inslag som separata badtider för kvinnor leder till stora strukturella problem. Inslag som dessa ger en ständig begränsning för de berörda flickorna, som lever i ett konstant närvarande förtryck.
Det handlar om saker som klädsel, beteende och umgänge. De uppsatta reglerna måste följas och de upprätthålls med primitiva metoder som övervakning, hot om våld och misshandel. Det finns i Sverige i dag, mitt framför våra näsor. Det kan vi inte blunda för. Det får vi inte blunda för.
När en god vilja till tolerans möter en intolerant verklighet uppstår en krock. Det går inte att ge vika, barns rättigheter måste gå före kulturella eller religiösa seder och bruk. Rädslan för att ge rasism och främlingsfientlighet näring får inte ta överhanden. Barns rättigheter är alltid viktigare för en liberal.
En kvinna i SR:s Ring P1 motiverade för ett tag sedan separata badtider med att ”så var det på 50-talet”, men det är väl ändå inte ditåt vi ska sträva? Vi måste i stället ta lärdom av det vi ser i backspegeln och hitta vägar att förändra samhället till det bättre.