Sjukvården står inför stora utmaningar som bara kommer att växa i framtiden. Tack vare medicinska framsteg lever människor i hela västvärlden allt längre. Det är positivt att det numera finns behandling för en rad åkommor som det inte tidigare gjorde. Men cancer-, äldre- och psykvård blir också allt mer resurskrävande.
Vården är en av samhällets kärnfunktioner och måste få kosta. Den stora frågan är snarare hur högkvalitativ vård ska finansieras.
I Sverige har vi en lång tradition av skattefinansierad välfärd. Det är jämlikt och riktigt att alla ska ha rätt till god vård. Men problemet är att vården inte alltid är så god. Personalen blir överbelastad och vårdköerna långa då resurserna inte räcker till. Detta påverkar ofrånkomligen kvaliteten.
Vårdvalssystemet har inneburit en förbättring för många patienter. Det råder ingen brist på kunder, det vill säga patienter, så många företag har kunnat växa. Men för den enda verkliga kunden, det vill säga landstinget som betalade notan, blev det dyrt. I exempelvis Stockholm har landstinget därför tvingats skära ner ersättningsnivåerna i vårdvalssystemet i flera omgångar.
Samtidigt ökar antalet människor som genom privata sjukvårdsförsäkringar själva betalar för sin vård. Ju högre inkomsterna blir, desto mer benägna blir människor att själva lägga pengar på sjukvård. Det kan handla om företagaren som inte har tid att stå i vårdkö, men även allt fler fackförbund erbjuder sina medlemmar sjukvårdsförsäkringar.
Det är bra. Privata sjukvårdsförsäkringar avlastar den offentligt finansierade sjukvården.
Men denna typ av privat vård väcker oro i ett land som fortfarande präglas av socialdemokratisk rädsla för välfärdsprivatiseringar. Ekonomiforskaren John Lapidus riktade i onsdags kritik mot den privata vården. Han menar att den kan komma att stjäla personal från den offentliga och att de med sjukvårdsförsäkringar inte längre kommer att vilja betala skatt (Svenska Dagbladet 19/10). Men argumentationen är ihålig då privat vård tar inte bara personal, utan också patienter från den offentliga.
Ofta används USA, och ojämlikheten mellan fattiga och rika i tillgången till vård, som avskräckande exempel i debatten om sjukvårdsförsäkringar. I själva verket är det betydligt mer relevant att rikta blicken närmare.
Nederländerna har ett av Europas mest högkvalitativa sjukvårdssystem. Det är helt finansierat via försäkringsbolag. De som har låga inkomster får sin försäkring betald av staten. Ingen står utan sjukvård och alla, oavsett inkomst, får ta del av högkvalitativ vård.
God vård ska inte vara en klassfråga. Men som det är nu riskerar vi snart att säga att alla, i jämlikhetens namn, får lika dålig vård i stället.
Ska vi klara framtidens utmaningar inom vården kan inte skattebetalarna stå för hela notan. Det är bara bra och rättvist att de som vill och har råd att betala mer för sjukvård också gör det.