Inga Lantz var riksdagsledamot för Vänsterpartiet kommunisterna 1976 till 1988. Med en riksdagspension på 33 000 kronor i månaden har Lantz sedan dess ägnat tiden åt att fotografera, måla och kommunicera med djur. På den egna hemsidan beskrivs hur ”djuren ska känna sig trygga i sin egen miljö när jag talar med dem”.
Vänsterpartisten som kunde tala med hästar är inte ensam. För nyinvalda ledamöter skärptes villkoren i fjol, men efter sex års tjänstgöring kan en 50-årig ledamot som kom in innan 2014 ha rätt till inkomstgaranti fram till 65-årsdagen. Och generösa ersättningssystem brukar utnyttjas – oavsett ideologisk hemvist.
Varken Lars Ohly eller Göran Hägglund har haft särskilt bråttom ut på arbetsmarknaden efter sina partiledargärningar. Det är bekvämare att twittra och sälja sina politiska erfarenheter i lagom tidskrävande styrelseuppdrag, än att ha ett nio till fem-jobb.
Krympande medlemstal, partier som beslutar om sina egna bidrag, och en nomenklatura av lagstiftare med frikostiga förmåner, är det bärande temat i Bengt Ericsons nya bok "Den härskande klassen – en bok om Sveriges politiska elit". Den härskande klassen beskriver en mindre smickrade del av vår demokrati. Inte minst banden mellan de allt svagare partierna och den snabbväxande pr-branschen är en skuggverksamhet som måste regleras.
Före detta toppolitiker som är beredda att sätta ett pris på sitt politiska förtroendekapital ger extra tyngd åt företag och intresseorganisationer som vill nå fram i mediebruset. En förklaring är det ökade välfärdsföretagandet, en annan medias strukturomvandling.
Möjligheten att sälja in budskap ökar när de granskande journalisterna blir färre. Likt ett kretslopp snurrar en snäv krets av homo politicus runt på olika positioner; med uppdragsgivare som ofta finansieras med samma offentliga medel som möjliggör decennielånga riksdagspensioner.
Redan 2012 konstaterade Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, att Sveriges hållning till intressekonflikterna som kan uppstå när politiker blir lobbyister är ”naiv”. Utredningen "Svängdörr i staten" föreslog karantän för tidigare ministrar och anmälningsskyldighet för den som förhandlar om en anställning, men än så länge står dörrarna vidöppna.
Så sent som i måndags började Moderaternas tidigare partisekreterare Kent Persson som seniorkonsult på en större pr-byrå. Göran Persson, Thomas Östros, Lars Leijonborg, Sten Tolgfors och Anna-Karin Hatt är andra exempel på tunga makthavare som har bytt sida.
Sveriges demokrati är ett folkstyre genom partier. Tvärtemot vad många tror visar SOM-institutets mätningar att politikerföraktet är mindre i dag än på 1990-talet. Med ett växande politiskt frälse som ger varandra privilegier riskerar den positiva utvecklingen att brytas.