Begreppet Motalaskandalen finns för evigt som en tung börda för Motala att bära. Nu dyker också ordet ”Vadstenaskandal” upp i konflikten kring siloprojektet i Vadstenas hamn. Det är ett strategiskt intressant drag av Fastighetsbolaget Nya Silon, som har intresse av att tilldela kommunens agerande en stark negativ klang, att använda just detta ord i sin externa kommunikation.
De som är mottagare av kommunikationen bör därför tänka till en extra vända innan just detta ord används. Faktum är också att begreppet Vadstenaskandalen redan existerar och ligger långt, långt före i tiden jämfört med Motalas motsvarighet. För den historieintresserade är det nämligen så att begreppet Vadstenaskandalen härstammar från år 1559.
Det som även har kallats Vadstenabullret involverar primärt fem personer, nämligen Edzard av Ostfriesland och hans yngre bror Johan, samt Gustav Vasas barn Katarina, Cecilia och Erik. För att göra en lång och något detaljosäker historia kort handlade denna skandal om en kärleksaffär, där Edzard och Katarina nyligen hade gift sig och deras yngre respektive syskon Johan och Cecilia i samband med en avskedsfest fångades i en osanktionerad kärleksakt.
Följden av denna skandal blev att Erik, senare kung Erik XIV, straffade Johan offentligt i just Vadstena. Samtidigt drog Erik på sig fadern Gustav Vasas vrede, eftersom han hade medverkat till att ha vanärat sin syster Cecilia. Johan sägs ha kastrerats som straff för sitt agerande.
På den konsekvensnivån befinner vi oss inte riktigt i dagens påstådda Vadstenaskandal, även om de begärda 45 miljoner kronorna i skadestånd på sitt sätt också skulle vara en mycket påtaglig konsekvens för kommunen. Att bedöma relevansen i den aktuella summan är inte lätt, men det är betydligt enklare att konstatera att kommunen har skött sig undermåligt.
Detta gjordes bland annat i en ledare från januari 2017, då konflikten kring det ”urusla avtalet” blossade upp ordentligt. Nu har ytterligare två år förflutit och det har därmed gått över ett decennium sedan överenskommelsen om siloområdets utveckling slöts mellan kommunen och fastighetsbolaget. Fortfarande händer ingenting konkret och det är därför lätt att förstå den frustration som ligger bakom den stämning som nu är inlämnad till Linköpings tingsrätt.
Utifrån ser det ut som att Vadstena kommun har agerat väldigt passivt. Dels har det konkreta arbetet med ett detaljplaneprogram och en miljökonsekvensanalys inte lett någonvart när det gäller beslutsprocesser, dels har kommunikationen i form av en konstruktiv dialog med fastighetsbolaget inte varit fruktsam. Tystnad verkar ha varit den rådande strategin.
Kommunen meddelar via kommunalrådet Peter Karlsson (M) att man avvisar skadeståndskravet, i övrigt är kommentarerna logiskt nog knapphändiga. Han, eller någon annan företrädare för kommunen, kan i detta läge inte säga mer. För en utomstående framstår det ändå fortfarande som att det är kommunen som har det tuffaste läget i konflikten, eftersom de rent krasst inte har utfört det som är utlovat och politiskt beslutat. Fortsättning följer.