Ledare: Ett ensamt EU är inte bäste dräng

Del 4 av 5 om AI

Sverige är teknologiskt framstående, men politiskt horribelt, på artificiell intelligens (AI). Det omvända kan sägas om EU.

EU-kommissionen har en uttalad strategi om att uppnå digital suveränitet. Det beskrivs som att säkerställa integriteten och motståndskraften i EU:s datainfrastruktur, nätverk och kommunikation.

Det hänger ihop med förra vårens stora lagstiftningspaket för vad kommissionen kallar för trovärdig AI. Företag som använder teknologin inom EU ska, oaktat ursprungsland, följa de nya reglerna. Annars väntar böter på upp till 30 miljoner euro eller 6 procent av företagets globala omsättning. Det är ett steg i rätt riktning.

Ihop med EU:s dataskyddsförordning – artikel 9 kräver medborgares uttryckliga godkännande för att samla in biometrisk data, vilket uteslutande sker med AI – kan EU utöva mjuk makt. Ett exempel är hur Thierry Breton, ansvarig för EU:s inre marknad, föreslagit att AI-bolagens algoritmer kan tvingas att tränas på europeisk data i Europa för att användas.

Bättre EU-lagstiftning kan få genomslag i globala affärsmodeller. Det är kostnadsdrivande att driva parallella varianter av samma produkt. Egenintresset kan linjeras med allmänintresset. Något liknande har synts tvärs över globala sociala plattformar vad gäller innehåll och yttrandefrihet.

Politiken lider dock av begränsningar. Amazons AI-tjänst för rekrytering tränades på tio år av jobbansökningar. Då vissa grupper oftare erbjudits jobb lärde sig modellen att värdera sådana kandidater högre. Politiken når inte hela vägen in till ingenjörernas testmiljöer. Det är viktigt att förstå när internationella makthavare slår sig för bröstet, särskilt vad gäller multinationella it-bolag. Exempelvis har EU länge brottats med frågan om hur och var de ska beskattas.

EU kan inte räkna med draghjälp från USA, som ser enorma risker såväl ekonomiskt som geopolitiskt med att strama åt en sektor som Kina snart leder. EU kan få driva fram standarder som USA struntar i eller drar fötterna efter sig när det gäller implementeringen. Därtill är EU internt splittrat.

Bland andra Tyskland har äskat bred, stram EU-lagstiftning för riskfylld AI. Techländer som Sverige, Danmark, Finland och Estland och tio andra nationer har protesterat och krävt mjuk lagstiftning byggd på självreglering. Det har inte fungerat hittills, och den tyska hållningen att AI hotar medborgerliga rättigheter kommer övriga länder inte undan vare sig faktamässigt eller politiskt.

I USA har AI-jättar som Amazon, Facebook, Microsoft och IBM på olika sätt förordat en  federal lagstiftning kring deras produkter. Men en splittrad amerikansk kongress lär inte kunna ge sig på ekonomiska flaggskepp i närtid. Genom att skjuta över bollen till politiken köper bolagen sig tid, och flyttar dessutom samtalets tyngdpunkt från deras ständiga snedtramp till lagstiftarnas politiska hantverk.

I EU nagelfar olika kommittéer delar av kommissionens förslag till AI-reglering. I november ska parlamentet rösta om lagpaketet vilket betyder att det kan antas under första halvan av 2023 – alltså när Sverige har ordförandeskapet i EU. Det vore en viktig förening av teknologins och politikens ambitioner att utveckla världen.