Att peka finger mot politiska motståndare är barnsligt och omoget, men det finns betydligt värre saker att oroa sig för.
I går kunde MVT:s läsare ta del av en berättelse om hur Motalapolitikern Kerstin Lundberg från Vänsterpartiet valde att från en plats i publikhavet lyfta sitt långfinger i en nedvärderande gest mot Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson under ett torgmöte inför valet 2018.
Beteendet är omoget och onödigt. Det är ingenting att vara stolt över, men ändå i någon mån förståeligt. När känslorna svallar över av ilska och frustration över hur en meningsmotståndare obehindrat får sprida det som uppfattas som ren och skär politisk dynga reagerar många människor spontant i stundens hetta. Någon blir förbannad, en annan gråter, en tredje går därifrån och en fjärde pekar finger för att offentligt visa sin avsky. Vi är olika som individer.
Vad man än tycker om agerandet i sig är Kerstin Lundbergs barnsliga beteende tillåtet. Vi har en yttrandefrihet i Sverige, en rättighet som är oerhört värdefull. Skälet till acceptansen är att agerandet sker i det öppna, utan omsvep, av en person som i stunden visar vad den står för.
Att peka långfinger kan i det närmaste jämställas med att tydligt och kortfattat be någon dra åt helvete. Beteendet är barnsligt, men tämligen harmlöst. Det har för övrigt flera tusen år gamla anor från romarriket, även om det inte förmildrar något.
Det finns fler lokala olämpligheter. Med oklar bakgrund har Dan Olsson, vid tidpunkten gruppledare för Sverigedemokraterna i Vadstena, fotograferat politiska motståndares bostäder och på falska grunder ifrågasatt hur de kan bo där. Det var alltså inget spontant agerande i stunden, utan ett genomtänkt agerande. Utifrån det publicerade han inlägget på Facebook.
Dan Olsson själv beklagar nu det hela och säger att det inte var meningen att få de utpekade att känna sig hotade. Med tanke på de ökade hoten och det ökade våldet mot politiker var det oavsett det ett högst olämpligt beteende han visade upp. Det borde han ha insett i förväg. Att han avser att avsäga sig samtliga politiska uppdrag i kommunen är därför ett rimligt agerande.
Ett mycket värre problem är att politiska aktörer agerar i det fördolda och inte står upp för sina åsikter i offentligheten. Individer som vid tillfället var högt uppsatta medlemmar i Sverigedemokraterna har med mycket dunkla motiv beväpnat sig med järnrör ena stunden, för att agera ögontjänare med påklistrade leenden och ett till synes korrekt beteende när ordningsmakten finns i närheten den andra stunden.
Det är också betydligt värre att agera under falsk identitet, vilket är fallet för många så kallade troll på nätet. Bakom påhittade individer gömmer sig människor som sprider hat, hot och osämja runt omkring sig. Inte sällan med ett syfte att få till en politisk förändring som gynnas av att människor splittras och att grupper ställs mot varandra. Det dolda agerandet är farligt.
Att peka finger är barnsligt, men tolereras i en demokrati. Andra ageranden som syftar till att avskaffa demokratin är avsevärt mycket farligare.