För fem år sedan behandlades fenomenet tiggeri på denna ledarsida, med fokus på behovet av internationella lösningar för att kunna hjälpa människor att få en dräglig vardag. Dessvärre har väldigt lite hänt därefter, vilket gör att desperata och naiva åtgärder som förslag på tiggeriförbud blir allt vanligare. Nu har det redan uttjatade fenomenet även dykt upp i Motala.
Det går att resonera kring vad som händer vid ett eventuellt förbud, men man måste först fråga sig vad det egentliga problemet med tiggeri är. I grunden är problemet att människor befinner sig i fattigdom eller utsatthet. Det kan handla om faktorer som hemlöshet, förtryck, diskriminering, drogberoende eller kriminalitet utifrån människohandel eller tvång.
Det sistnämnda är just kriminellt, alltså olagligt. Det är därmed inte nödvändigt med ett förbud mot tiggeri utifrån den aspekten, det finns andra lagar att tillämpa. Övriga orsaker har också betydligt mer ändamålsenliga insatser än just ett tiggeriförbud, om man verkligen vill förändra till det bättre.
Vad uppnås egentligen med ett förbud? Det är huvudsakligen två saker. Det ena är att betraktarens problem med utsatta människor som är synliga i vår vardag osynliggörs. Det andra som uppnås är att symptomen på det egentliga problemet förändras till någonting annat.
Människor flyttar på sig till områden utanför förbudszonerna eller hittar andra varianter av att be om hjälp. En vanlig åtgärd är att börja sälja saker som bär, bröd eller egentillverkade kvastar på samma plats som tidigare. Samtidigt kan de som är utsatta behöva ägna sig åt ännu sämre, exempelvis kriminella, aktiviter för att kunna få ihop pengar.
Ledarskribenten var för ett antal år sedan i Lettlands huvudstad Riga, där det rådde tiggeriförbud. Utifrån det var tiggarna inget synligt problem i gatubilden, men de hade i stället ersatts av någonting annat. En (o)ljudmatta som uppstod för att många av de utsatta människorna i stället hade valt att bli gatumusikanter. Att spela ett instrument och be förbipasserande lyssnare om en slant var nämligen inte förbjudet. Tiggeriförbudet hade inte löst någonting, snarare förvärrat den upplevda störande situationen i stadsbilden. Skulle då förbud mot gatumusik vara nästa steg?
Att människor behöver tigga för sitt uppehälle är ett konkret problem som måste hanteras, så är det absolut. Där finns en tydlig poäng. Att tigga är i sig ingen lösning på problemet, det är en nödlösning för överlevnad. Ett tiggeriförbud skulle dock i praktiken inte medföra någonting annat än att döva det dåliga samvetet eller att tillfredsställa intoleransen hos förslagsläggarna.
De till synes enkla lösningarna är inte några verkliga lösningar. Ett förbud förflyttar eller förändrar bara symptomen, i stället för att angripa orsakerna till problemet. Det hade varit mycket mer klädsamt att fokusera på orsakerna, om man verkligen vill göra skillnad för de människor som behöver det allra mest. Att förbjuda människor att be andra om hjälp kan inte vara rätt väg att gå.