Ledare: Gårdsförsäljning är inget att skåla för

Hälsofascist. Det tog regeringens utredare Krister Thelin till på sociala medier i sin kritik mot socialminister Jakob Forssmed (KD) efter att riksdagen röstat ja till gårdsförsäljning. Hårt, men så är X, tidigare Twitter, inte känt som en plats där man skräder orden. Skäl för det hårda tillmälet är de regler som tillfogats reformen, för att det hela inte ska bli allt för festligt.

Visst blir det nu lagligt för småskaliga producenter att sälja upp till 0,7 liter sprit och max tre liter öl, vin och cider, men detta först efter en kunskapshöjande föreläsning eller rundvandring. Bland kunskaperna som ska förmedlas måste alkoholens skadeverkningar dessutom ingå, om en vuxen person som tagit sig till en vingård på svenska landsbygden skulle ha missat att det inte är någon hälsodryck det är fråga om. Det ska även finnas foldrar om farorna. Den äkta Systembolagskänslan ska infinna sig även på gårdar och bryggerier.

Många producenter välkomnar reformen trots regelkrånglet som omgärdar den. Som Victor Dahl på Kullabergs vingård, vilken säger till SVT (23/4) att de ser fram emot att anställa fler personer på landsbygden. Andra är mer kritiska, som Lena Ryberg-Ericsson som driver ett musteri med ciderproduktion utanför Köping. I Sveriges Radio (23/4) påtalar hon att informationen om skadeverkningar riskerar upplevas som stötande.

"Hej och välkomna hit, köp vår goda hantverkscider, men kom ihåg att överdriven förtäring kan leda till skrumplever," blir inte direkt århundradets säljpitch. 

Det är lätt att ironisera över det paternalistiska utfallet av en reform som regeringen gärna framhåller som viktig för friheten. Vad det är fråga om är frihet men med både hängslen och livrem – och hjälm, knäskydd och krockkudde.

Mer av ett löjets skimmer får reformen av hur lång tid det tagit att få till stånd ens en sådan liten frihetsökning i Sverige. Det är tjugo år sedan Centerpartiet dryftade förslaget för första gången. De senaste decennierna har frågan utretts två gånger, först av alliansen och sedan som del av januariavtalet.

Anledningen att det dröjt är att lagstiftningen behövde passa in i EU:s regelverk, som ger Sverige ett undantag som möjliggör Systembolagets monopol. Det riskerade gårdsförsäljning att underminera. Att bevara monopolets särställning prioriterades inte minst av Forssmed och Kristdemokraterna. 

För mer frihetligt sinnade borgerliga väljare som, likt Thelin, gärna hade sett monopolet avskaffat, särskilt efter de decennier av regellättnader som gjort Systembolaget till en nästan helt vanlig butik, uppfattas gårdsförsäljningsreformen som mjäkig. Om det ändå skulle ta tjugo år att rulla ut förslaget, varför vågade man inte tänka större?

Att gårdsförsäljningen pekas ut som en av regeringens viktigaste frihetsreformer kan få motsatt effekt mot vad Liberalerna och Moderaterna hoppas. Istället för att få det att framstå som att regeringen tar uppdraget att liberalisera Sverige på allvar, riskerar det att understryka hur tunn regeringens meritlista på området är och hur tomt det är i idélådan. Grattis Sverige, här är en frihetsreform. Den är tyvärr inte särskilt mycket att skåla för.