Gorbatjov visar att allt tar slut

Den 2 mars fyllde Sovjetunionens sista ledare Mikhail Gorbatjov 90 Är. Det var dock inte med en Gorbys pirog, givetvis döpt efter födelsedagsbarnet, utan pÄ videotjÀnsten Zoom som den nyblivne nittioÄringen firade sin bemÀrkelsedag.

Mikhail Gorbatjov, pÄ Sverigebesök i juni 1991 och mottagen av statsminister Ingvar Carlsson (S), har ett gott rykte i vÀst.

Mikhail Gorbatjov, pÄ Sverigebesök i juni 1991 och mottagen av statsminister Ingvar Carlsson (S), har ett gott rykte i vÀst.

Foto: Tomas Oneborg / SvD / TT

Ledare2021-03-05 05:30
Detta Àr en ledare. MVT:s ledarsida Àr oberoende liberal.

Lyckönskningar och gratulationer strömmade till Gorbatjov som under den rÄdande pandemin sitter i sitt hem i Moskva. Gorbatjov Àr och kommer alltid vara en av vÀrldens största politiker, likvÀl som att hans eftermÀle, utomlands och pÄ hemmaplan, kommer vara omstritt.

I vĂ€stvĂ€rlden har Gorbatjov ett gott rykte. Det var hans avspĂ€nningspolitik som blev början pĂ„ slutet för det kalla kriget. Hans demokratiska och ekonomiska reformer – glasnost och perestrojka – möjliggjorde uppluckringen av den kommunistiska kolossen, tegelsten för tegelsten.

Det gÄr inte att sÀga att Gorbatjov var den enda anledningen till att Sovjetunionen upplöstes. En sak som dÀremot Àr sÀker Àr att utan Gorbatjov hade utvecklingen troligen inte sett ut som den gjorde.

Gorbatjovs delaktighet i Kalla krigets slut, Berlinmurens fall och Sovjetunionens upplösning Àr och kommer alltid vara essentiell. Att han tilldelades Nobels fredspris Är 1990 Àr ett bevis pÄ det. Hans framgÄng i vÀstvÀrlden har inte genererat glada miner i hemlandet.

TvĂ€rtom har Gorbatjovs politiska gĂ€rning blivit allt mer ifrĂ„gasatt pĂ„ senare tid. Att president Vladimir Putin benĂ€mnt Sovjetunionens fall som 1900-talets ”största geopolitiska katastrof” (Yle 2/3) Ă€r ett talande exempel pĂ„ hur vissa ryssar ser pĂ„ Gorbatjov och den politik som han förde.

Den nuvarande ryska politiska ledningen talar ofta nostalgiskt om Sovjetimperiets fornstora dagar. Tyrannen Stalin Äterlanseras i modern tid som en stark och trygg landsfader. Förtrycket, terrorn och arbetslÀgren Àr mindre viktiga att tala om nÀr historien likvÀl kan revideras utefter Kremls vilja.

Förra Ă„ret infördes nya lagar som förbjuder ryssarna att ifrĂ„gasĂ€tta ”historiska sanningar” om andra vĂ€rldskriget, samt att “förringa veteraners heroiska insatser för fosterlandet” (VOA 18/7 -20).

Gorbatjovs reformer – och miljontals sovjetmedborgares önskan om demokratisering – Ă€r det fĂ€rre som vill tala om i Ryssland i dag. Historien har blivit ett för Putin effektivt vapen för att stĂ€rka de nationalistiska strömningarna i landet.

Sanningen om sovjetmedborgarnas frihetsrop stĂ„r i stark kontrast till Putins auktoritĂ€ra nationsbyggande. I stĂ€llet ser vi hur regimen med konstitutionens vĂ€lsignelse förvrĂ€nger historien till oigenkĂ€nnlighet. De obekvĂ€ma sanningarna fĂ„r ta ett steg tillbaka, medan stormaktsnostalgin frodas i media och i maktens korridorer – allt pĂ„ det fria ordets bekostnad.

Gorbatjovs frihetsreformer satte spiken i kistan för Sovjetunionen, men inte för de auktoritĂ€ra strömningarna i den ryska politiken. Än i dag viner de auktoritĂ€ra vindarna inuti Kreml, men hur lĂ€nge till? Ingen ledare sitter för evigt, vilket den nyblivne nittioĂ„ringen Ă€r tydligt exempel pĂ„.

LĂ€s mer om