Utvecklingen av den digitala kroppspulsådern i Motala kommun haltar och det är dags att agera på allvar.
Den borgerliga Alliansen Motala väljer som bekant att som minoritet försöka styra Motala kommun under den kommande mandatperioden. Om de kommer att lyckas med konststycket att navigera genom de minerade och luriga farvattnen finns det en hel del att se fram emot när det gäller förbättringsområden inom politiken.
Inte minst gäller det öppenheten mot alternativa utförare inom olika verksamheter. Samtidigt måste de borgerliga också våga ta itu med områden där marknadskrafterna bevisligen inte har förutsättningar att nå framgång. Ibland är det helt enkelt inte möjligt att på ett rationellt sätt driva saker i privat regi. Samhället måste då gå in för att stötta de som på ett eller annat sätt drabbas.
Bredbandsutbyggnaden är ett sådant område som just nu är aktuellt i kommunen. MVT:s ledarsida lyfte i somras hur både den dåvarande rödgrönledda kommunens och den privata aktören IP-Only har agerat kring informationsspridningen av den tänkta utbyggnaden. Efter det har det framkommit mer information som gör situationen tämligen knepig att bemästra, inte minst för de boende inom de berörda geografiska områdena.
Det finns ett antal konkreta punkter med kritik som från kundhåll framförs mot IP-Only. En del handlar om att tiden bara går utan att någon form av konkret information om byggbeslut levereras. Enligt avtal lovas besked om byggstart inom sex månader, men tidtagaruret visar nu på långt över ett års väntetid. Det är alltså ett tydligt avtalsbrott, men ingenting händer.
Formuleringarna i informationen från IP-Only är svepande och oprecisa. I den senaste informationen från 31 augusti sägs förhoppningen vara att komma igång med utbyggnaden under våren 2019, alltså om ytterligare ett halvår, men inga som helst garantier lämnas. Kunderna sitter därför fortsatt fast i avtal som enligt Konsumentverket innehåller oskäligt långa bindningstider. Landsbygdens potentiella kunder som är i stort behov av tjänsterna svävar därför i stor ovisshet.
Parallellt påbörjade en annan operatör i form av Telia under sensommaren en offensiv kring bredbandsutbyggnad i berörda områden av Motala kommun. Optimistiska röster framhåller detta som en intressant reservplan och uppmanar fastighetsägare att skriva avtal även hos denna aktör. Vis av erfarenheten från den första vändan lär dock många tveka både en och två gånger innan en signatur sätts på pappret. Situationen är inte gynnsam.
Det pratas vitt och brett om vikten av tillgången till bredband, både på riksplanet och lokalt. Ambitionerna och procentsiffrorna om täckningsgrad är höga, men de möts inte av resurser och konkret handling när det väl kommer till kritan.
Marknadskrafter och efterfrågedrivna verksamheter är utmärkta inslag i samhället, men de räcker inte alltid. Det krävs därför att kommunen aktivt går in och tar en ledande roll kring bredband på landsbygden, vilket är möjligt även ur en laglig synvinkel. Anledningen är att det nu framgår att situationen annars inte kommer att lösa sig på ett bra sätt för kommunens invånare.
Man måste våga inse att marknadskrafterna inte alltid lyckas tillfredsställa de behov som finns. Det är inget systemfel, utan en del av systemet.