Politikerna i Motala och Vadstena visar upp två olika sidor i MVT:s undersökningar av kunskap inom det politiska området. Har de förtroendevalda verkligen koll på läget?
Vad har du som väljare för förväntningar på de personer som i egenskap av förtroendevalda politiker ska företräda dig i demokratiska församlingar? Förväntar du dig att de är övermänniskor som klarar av allt? Förväntar du dig ingenting? Sannolikt återfinns du någonstans där emellan.
Politiker är människor, med allt vad det innebär i form av individuella styrkor och svagheter. Till viss del är det ändå rimligt att du som väljare faktiskt har högre krav på politiker än på en godtycklig person i samhället. De som ställer upp som kandidater i allmänna val har nämligen själva valt att be dig om din röst och ditt förtroende. Det är något som förpliktigar. Det är något som kräver engagemang, förberedelser, eftertanke och aktivitet. Gärna också ideologi.
Hur stämmer dessa högre krav med hur det fungerar i verkligheten? Det har MVT delvis gett svar på, via analys av de enkäter och frågor som politiker i Motala och Vadstenas fullmäktigeförsamlingar har fått svara på under försommaren. Resultaten får anses uppdelade i två delar, en mindre bra och en godtagbar.
Vi börjar med den bättre delen, nämligen de lokala politikernas kännedom om statskunskap. Frågorna är på grundskolenivå, men ska absolut inte nedvärderas. Detaljkunskap om hur riksdag och regering respektive kommun, landsting/region och riksdag förhåller sig till varandra är inte direkt nödvändigt för att överleva i Sverige. Det är en styrka hos samhället. Om man däremot vill kunna göra sin röst hörd är det rimligt att kräva att ha koll på läget. Det hade politikerna när det gäller statskunskap.
Den mindre bra delen handlar om politikernas kunskap om det aktuella sammanträdets innehåll, det vill säga de frågor som de förväntades ta välgrundade beslut kring i fullmäktige. Storleksordningen hälften av politikerna i Motala och Vadstena hade ungefär hälften rätt på de tämligen grundläggande frågorna om handlingarnas innehåll. Det är på tok för dåligt och ett rejält underbetyg. Politikerna hade inte koll.
Majoritetens företrädare hade sämre koll än oppositionens. På ett sätt är det förståeligt, i och med att kulturen i röda styren ofta innebär toppstyrning och att ledningen pekar med hela handen kring det som gäller. Den som väljer att vara passiv partinickedocka behöver inte anstränga sig nämnvärt för att uppfylla sitt uppdrag. Det gäller bara att rösta som ledningen säger. På ett annat sätt är det ändå underkänt att inte ha koll.
Oppositionen har av naturliga skäl en friare roll i politiken och förväntas granska det som majoriteten levererar i förslagsväg. Därför är det i någon mån logiskt att dessa företrädare är mer insatta i vad som faktiskt står i de handlingar som finns inför mötet. Ändå fanns det tydliga brister även här, vilket gör att det krävs förbättring även här. Det handlar inte om några orimliga krav, utan om att faktiskt läsa handlingarna och i förväg fundera kring de beslut som ska tas.
Det är dessutom valår. Då, om någon gång, är det läge att ha koll på politikens innehåll.
Tobias Josefsson