Ledare: Hårdare tag löser inte skolvåldet

Varje år påbörjar drygt 10 000 personer en lärarutbildning på ett svenskt universitet eller högskola. De gör det förhoppningsvis för att de vill arbeta med barn och ungdomar, vill lära ut de ämnen de fördjupat sig i och bidra till att ge vårt lands unga en bättre framtid. Men när de nya lärarna några år senare kommer ut på arbetsmarknaden möts de allt oftare av en skola i upplösningstillstånd. För varje år ökar våldet och hoten mot såväl lärarkåren som mellan elever. 2019 anmäldes 494 incidenter som rörde fysiskt våld på grundskolor runt om i landet, 2024 var siffran över 700 enligt Arbetsmiljöverket.

En granskning som SVT gjorde tidigare i våras lyfte bland annat en händelse där en gravid pedagog fick missfall efter att en elev sparkade henne i magen. En annan lärare drabbades av en karatespark i ryggen. Vid ytterligare ett tillfälle bröt en elev handleden efter att ha blivit nedslängd av en annan elev på marken vid en busshållplats. Lärare är i regel de huvudsakliga måltavlorna för våldet.  När de dessutom tvingas använda sin arbetstid för att hantera elever som ger sig på sina klasskamrater istället för att undervisa är det fullt rimligt att de byter arbetsplats, yrkesbana eller blir långtidssjukskrivna.
Nu visar dessutom en ny rapport från Arbetsmiljöverket att tre av fyra skolor brister i sitt arbete med att förebygga risker för att personal utsätts för hot och våld. Även om anmälningarna är fler och allt tyder på att våldet de facto ökat har inte mer resurser lagts på att prioritera skolpersonalens arbetsmiljö och på att förebygga situationer där aggressioner kan uppstå.

“Det är allvarligt att man inte följer lagstiftningen, men det är ännu allvarligare att människor blir sjuka av jobbet. Ytterst kommer det påverka den pedagogiska miljön – skolan kommer inte lyckas med sitt uppdrag om man inte inkluderar arbetsmiljöarbetet på ett bättre sätt”, kommenterade Lars Lööw, generaldirektör för Arbetsmiljöverket i en intervju i SVT om den aktuella rapporten (8/4).

Att situationen är ohållbar, det är alla överens om. Men att fastna i resonemang om kraftfulla ingripanden eller om slappa föräldrar, som skolminister Lotta Edholm (L) gör i en intervju i SVT (8/4) där hon menar att “föräldrar måste ta ett större ansvar och skolan har också ett ansvar för att sätta ner foten” är att göra det alltför enkelt för sig. Tyvärr. Detta handlar om ett långt större problem än ouppfostrade ungar. I många fall där våldssituationer uppstår handlar det om att barn med funktionsnedsättning tappar kontrollen. Och de gör det till följd av bristen på stöd, för att skolmiljön är allt för fylld av stress, av krav som är långt ifrån åldersadekvata, för att klasserna är för stora och antalet vuxna i skolan för få. Att utöva våld, oavsett om man är vuxen eller barn, är naturligtvis aldrig acceptabelt. Men så länge den svenska skolans förutsättningar inte förändras i grunden är det svårt att se att det skulle vara möjligt att minska våld och hot mot lärare och elever.

Vill skolminister Edholm och de politiker som är ansvariga för skolorna ute i landets kommuner på allvar ge svenska lärare en chans att utöva sin profession utan rädsla för att bli karatesparkade i ryggen måste de tänka om och nytt. Eller rättare sagt gammalt. Klasserna måste bli mindre liksom skolenheterna. Hela skolmiljön måste bli lugnare och tryggare. Det kommer att kosta. Men i längden finns allt att vinna.