De senaste åren har mycket förändrats i Vadstena och det politiska livet har tagit klivet in i en ny era, exempelvis har Konsensus tillkommit som en uppfriskande aktör och rört om i maktens korridorer. Under fredagen tillförde också MVT ett välkommet bidrag i form av en Vadstenafokuserad politikerutfrågning.
– Blev du så mycket klokare nu då, hördes en person fråga en bekant efter politikerutfrågningen.
– Inte särskilt. Men det var ändå intressant att höra vad de hade att säga, löd svaret.
Det är bara att instämma i stora drag. Det var på ett sätt en givande tillställning i och med att en i vissa delar djupare och publik diskussion fördes, samtidigt som det var svårt att dra några långtgående slutsatser av det som sades på scenen.
Tidigare har det rått ett tydligt gubbvälde i Vadstena, i kontrast till det kvinnodominerade styret i Motala. Politikerutfrågningen var inget undantag i stort. Det råder fortfarande manlig dominans i debatten, även om fler kvinnor än tidigare deltog. Så här upplevdes kombattanterna.
Anders Hedeborg (S) – Stark, aningen obekväm.
Malin Granlund-Feldt (MP) – Försvann i majoriteten.
Arne Sjöberg (M) – Erfaren och orädd.
Frida Edholm (Kons) – Kaxig, konfliktsökande.
Anders Agnemar (C) – Erfaren tänkare.
Gunilla Sjösten (KD) – Visade socialt patos.
Susanna Makstin (L) – Försiktig nykomling.
Dag Källman (V) – Kritisk oppositionsroll.
På åskådarplats återfanns en primärt gråhårig publik. Det är inget fel i sig, men till viss del är situationen karaktäristisk för kommunen. Lärare inom samhällskunskap kunde till exempel ha tagit chansen att ge skolelever en insikt i om hur politiska diskussioner kan föras, det hade varit välbehövligt av flera skäl.
Det Vadstena visar upp är en smått absurd blandning i både majoritet och opposition. Socialdemokraterna, Moderaterna och Miljöpartiet utgör majoritet. Oppositionen består av Centerpartiet, Konsensus, Kristdemokraterna, Liberalerna och Vänsterpartiet. En brokig skara på båda sidor.
Utfrågaren kämpade hårt för att få fram konkreta tankar från de olika partierna när det gäller vilka de vill samarbeta med efter valet. Att döma av de mycket svävande svaren har varken väljarna eller politikerna någon aning om hur det kommer att se ut efter valet 2018. Det enda konkreta beskedet var att C, KD och L vill samarbeta, i övrigt svävar vi i ovisshet.
Innebär det en rörig situation? Faktiskt inte, det känns snarare uppfriskande. Läget gör att väljarna bör fokusera på vad partierna faktiskt säger att de vill åstadkomma och därefter lägga sin röst på det som passar bäst, utan att ta hänsyn till politiskt rävspel och maktförhandlingar.
Till en början var det snudd på idylliskt när alla till synes ville sträva åt samma håll i flera sakfrågor. Efter hand visade sig konflikterna ändå väldigt tydligt, framför allt verkar Konsensus vara ovänner med de båda andra stora partierna Moderaterna och Socialdemokraterna. Vadstena går ett oerhört intressant valår till mötes.