”Det är inte klokt att vi måste hantera uran som avfall” anser klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L).
Om blott ett tiotal år skulle det enligt intresserade kärnkraftföretag kunna finnas ny och småskalig kärnkraft i Sverige, redo att leverera el lokalt i exempelvis Motala. Om det är en (mar)dröm eller inte återstår att se.
Den borgerliga regeringen tillsatte i november en snabbutredning med syfte att göra uranbrytning tillåtet igen. ”Jag tror att det finns kommuner i Sverige som ser fördelarna” kommenterade klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) i samband med att utredningen presenterades.
Vad de olika styrande politikerna i Motala tycker i frågan om lokal uranbrytning har länge varit ovisst, men nu börjar det så smått att klarna. Motala har nämligen fått möjlighet att svara på en remiss från regeringen, bland annat för att det finns uranfyndigheter inom kommunens gränser. En oenig kommunstyrelse landade till slut i att be om mer tid för att kunna utreda frågan ytterligare.
Förslaget som finns om att åter tillåta uranbrytning i Sverige är i grunden relevant. Framför allt när det gäller att ta hand om det uran som finns i restmaterial som uppstår när andra ämnen och mineraler bryts. Även om det som alltid finns problem att hantera med farliga ämnen av det här slaget är det i grunden obegripligt att hantera det som avfall. ”Det är inte klokt att vi måste hantera uran som avfall”, för att återigen citera ministern.
Ärendet som kommunstyrelsen hanterade utgår från kommunens målområde ”Miljömässigt hållbar tillväxt” och förslaget till beslut var enligt undertecknads tolkning i princip negativt till lokal uranbrytning. Dagbrott som kan förväntas ger ”stora ingrepp i ekosystem och landskapsbild”, det uppstår konflikter med ”bevarandet av värdefull jordbruksmark” och ”risk för förorening av grundvatten och ytvatten” med Vättern som en faktor ges ett särskilt fokus.
Oppositionsrådet Elias Georges (S) ville helt avslå remissvaret, men någon form av svar borde väl kommunen ändå kunna ge även om det är ett avvisande svar? Majoriteten ville dock inte heller ge något svar just nu, utan valde att utreda frågan mer – men vad tycker de egentligen i sakfrågan?
Dags för lite repetition. Om du som ansvarig i ett samhälle vill ha kärnkraft samtidigt som det finns bränsle i din egen närhet bör du vara beredd på att ta konsekvenserna av det. Det verkar åtminstone flera av politikerna i majoriteten nu ställa sig bakom, vilket är hedervärt. Eller hur är det med den saken?
"Vi behöver kunna tillåta uranbrytning i Sverige" säger kommunalrådet Mark Henriksson (M), men samtidigt säger han att "självklart vill jag som kommunal företrädare att det inte ska ske i Motala kommun utan någon annanstans". Det blir motsägelsefullt. Begreppet ”Not in my backyard” känns passande.
Uran behövs för att dagens kärnkraft ska fungera – men är det någon annan, någon annanstans, som ska ta hand om de problem som uppstår vid brytningen? Vi bjuder på lite tålamod och avvaktar en stund, så klargörs åsikten förhoppningsvis ännu mer framöver.