Det individualistiska samhället leder till familjens sönderfall. Skilsmässorna ökar mer än någonsin. Alla som utbildar sig ägnar sig bara åt karriär och självförverkligande istället för att skaffa barn. Och för dem som väl gör det, far barnen illa av att ha två hårt arbetande föräldrar.
Så har tongångarna gått de senaste decennierna från de som oroar sig över det jämställda samhällets konsekvenser.
En nyare föreställning är att Tinder-kulturen leder till dejter på löpande band där man inte ger någon en ärlig chans och att allt fler är singlar.
Men den i debatten populära bilden stämmer inte, i alla fall inte längre. Det framgår av en nyutkommen jämställdhetsstudie ledd av sociologiprofessorn Gøsta Esping-Andersen. I själva verket är långvariga familjekonstellationer på uppgång igen.
Det är en vedertagen sanning att utbildning är det bästa botemedlet mot ojämställdhet. Högutbildade par där båda arbetar heltid delar så gott som lika på hushållsarbete.
Antalet som utbildar sig blir bara fler, i dag har nästan hälften av alla unga vuxna mellan 25-34 år i Sverige en universitetsutbildning.
Skilsmässorna minskar i hela västvärlden, i synnerhet i gruppen högutbildade. Antalet giftermål i Sverige ökar dessutom kraftigt sedan femton år tillbaka. Från att det har varit en högriskfaktor för skilsmässa att vara utbildad som kvinna är det numera tvärtom. Det är inget konstigt. När män förändrar sina attityder kring jämställdhet blir kvinnor mer nöjda i relationer. Troligt är också att kvinnor som är ekonomiskt självständiga väljer partner med större omsorg. Det är inte längre kvinnorna som måste snärja en man, det är männen som halkar efter utbildningsmässigt och får kämpa allt mer för att vara intressanta på äktenskapsmarknaden.
Svenskar skaffar barn allt senare, men vi vill fortfarande ha barn. Och till skillnad från i USA vill svenska kvinnor som arbetar ha fler barn än kvinnor som inte arbetar. 20 procent fler universitetsutbildade födda på 60-talet har skaffat sig ett andra barn jämfört med dem utan högre utbildning. I Danmark och Norge är siffran över 50 procent.
Tvärtemot föreställningen att arbetande kvinnor är skadligt för barn, har barn som växer upp med högutbildade mammor större möjlighet att uppnå livsframgångar.
Och hur var det med de ofrivilliga singlarna? I länder som Italien där man inte kommit lika långt som i Sverige med jämställdhet har betydligt fler personer än i Sverige aldrig bott ihop med en partner. För högutbildade har siffran dock sjunkit från elva procent på 80-talet till tre procent i dag. Men för lågutbildade har siffran ökat.
Framtiden ser ljus ut, men vi kan inte andas ut ännu. Skillnaderna i jämställda relationer är stora beroende på utbildningsnivå och ekonomi, och än så länge är det betydligt vanligare att högutbildade lever jämställda liv. Alla behöver komma med på tåget innan vi kan klappa oss själva på axeln.