Jämställdheten har inte gått för långt

Det finns mycket mer att jobba med för att öka jämställdheten, exempelvis andelen kvinnor som har olika typer av chefsbefattningar och andelen män som tar ansvar för vård av sjuka barn.

Kommunerna har en tyngd inom omsorgsyrken, där kvinnor historiskt har varit och fortfarande är dominerande.

Kommunerna har en tyngd inom omsorgsyrken, där kvinnor historiskt har varit och fortfarande är dominerande.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Ledare2020-05-30 05:00
Detta är en ledare. MVT:s ledarsida är oberoende liberal.

Jämställdhet är ett vackert ord. Det ska dock inte förväxlas med storasyskonet jämlikhet, som handlar om att alla individer ska ha lika rättigheter och lika möjligheter, oavsett egenskaper.

Jämställdhet handlar om att individer ska ha lika rättigheter och lika möjligheter, oavsett kön.

Jämställdhet handlar däremot inte om att de olika könsgrupperna måste göra exakt samma saker och att alla grupper måste ha en jämn könsfördelning. Likväl är det relevant att studera hur fördelningen utifrån juridiskt kön ser ut inom olika kategorier. Hur skillnaderna mellan könen ser ut när det gäller löner, sjukfrånvaro, vård av barn, sysselsättningsgrad, anställningsform och många andra områden kan ge ledtrådar till strukturproblem och könsdiskriminering i samhället.

Bland annat därför studeras kommunernas nyligen godkända årsredovisningar för 2019. Snabbt visar sig de stora skillnader i yrkesval som finns inom de kommunala verksamheterna. Hela 78 procent av Motala kommuns anställda är kvinnor och således 22 procent är män. Vadstenas motsvarande siffror visar på ännu en större differens, med 86 procent kvinnor och 14 procent män.

Kommunerna har en tyngd inom omsorgsyrken, där kvinnor historiskt har varit och fortfarande är dominerande. Motsvarande gäller exempelvis förskolan, där alldeles för få män arbetar i förhållande till vad som vore önskvärt. Fler män där hade bidragit till att redan tidigt i barns liv skapa en mer jämställd syn på yrkesroller och vägval.

Samtidigt har män i genomsnitt högre löner, vilket måste analyseras närmare. I Vadstenas fall hade kvinnor 30 679 kronor i månadslön, medan männen hade 32 862 kronor. Var det motiverat eller inte? Fanns det rimliga och begripliga förklaringar, eller låg könsdiskriminering bakom skillnaderna?

Motalas lönekartläggning för 2019 var inte färdig när årsredovisningen gjordes, men under 2018 identifierades fem olika orsaker till oskäliga löneskillnader mellan könen. Att identifiera dessa var steg ett, därefter kunde åtgärder inledas. Statistiken och analyserna visade på ett problem, som därefter kunde angripas. Så måste processen se ut.

Det finns många fler områden att titta på. När det gäller sjukfrånvaron var kvinnor i Motala kommuns verksamheter borta från jobbet under 6,7 procent av sin arbetstid, medan männen var borta under endast 4,4 procent. I Vadstena var både nivåerna och skillnaderna lägre med 4,8 procent för kvinnorna och 3,8 procent för männen. För bara fyra år sedan var här kvinnornas nivå 6,9 procent, men tack vare medvetet och långsiktigt arbete har situationen förbättrats. Återigen kan statistik och analys bidra till åtgärder som ger verklig effekt för individer och grupper.

Det finns mycket mer att jobba med för att öka jämställdheten, exempelvis andelen kvinnor som har olika typer av chefsbefattningar och andelen män som tar ansvar för vård av sjuka barn. En kommun kan definitivt inte göra allt, men vissa saker kan den aktivt arbeta med för att nå en ökad jämställdhet i samhället. Steg för steg. Det tjänar vi alla på i slutändan. Jämställdheten har definitivt inte gått för långt.

Tobias Josefsson