Ledare: Må Miljöpartiet inte få något att säga till om

Regeringen har presenterat sitt förslag för att få igång byggandet av nya reaktorer. Det får kanske metaforiskt ses som det första spadtag som företrädare för Tidöpartierna utlovat denna mandatperiod, för några bokstavliga första spadtag ser det inte ut att bli innan valet. Ändå får man nog se vallöftet som uppfyllt – hurra!

Energi- och näringsminister Ebba Busch sammanfattade tydligt vad förslaget handlade om: "För att framtidssäkra behöver Sverige säkra baskraft. Det är här kärnkraften kommer in som fossilfri och planerbar baskraft" (SVT 27/3)

Modellen bygger på att staten tar lån för att finansiera byggandet. På så sätt blir räntan lägre än om företagen själva lånar, även om det rör sig om stora statliga företag som Vattenfall och finska Fortum. Kostnaden för fyra reaktorer har beräknats till 400 miljarder, varav staten ska stå för 300 miljarder i form av lån. När reaktorn sedan är igång finns en prisgaranti, där staten går in med mellanskillnaden om det krävs, och då börjar företaget betala tillbaka på lånet. Syftet med modellen är att dela risken för ny kärnkraft, mellan stat och företag.

Aktörer som vill bygga ny kärnkraft i Sverige ska kunna lämna in ansökan redan första augusti i år, uppger finansmarknadsminister Niklas Wykman. Vattenfall har aviserat att man förbereder sig för att kunna ansöka till hösten för att bygga en ytterligare reaktor vid Ringhals. Fortum är mer avvaktande och satsar i nuläget på att skicka in under 2026.

Det är riksdagsval 2026, om bara drygt ett år. Strålsäkerhetsmyndigheten har tidigare låtit meddela att deras tillståndsprövning kommer ta minst 2-3 år. Det gör det omöjligt att komma igång innan folket går till valurnorna nästa gång. Men oavsett är det mycket goda nyheter att det finns intressenter för att säkra svensk elförsörjning.

Kritiken från delar av oppositionen var dock inte nådig. Centerpartiets talesperson i energifrågor, Rickard Nordin, liknade förslaget vid en springnota. Miljöpartiets ena språkrör, Daniel Helldén, var än mindre behärskad. "Att lägga dessa hundratals miljarder på kärnkraften är ett sätt att förstöra hela den gröna klimatomställningen i Sverige", menade han (SVT 27/3).

Oenigheten understryker hur känslig frågan fortfarande är politiskt, och då spelar det tyvärr roll att inget fysiskt första spadtag blir av innan valet. Risken för en omläggning vid ett maktskifte blir mer påtaglig, särskilt om MP och C ska ingå i regeringsunderlaget.

Man får hoppas att Socialdemokraterna, som åtminstone tagit ställning för kärnkraften, i ett sådant läge skulle hålla de "gröna" partierna långt borta från energifrågorna. Kritiken från S, genom partiets näringspolitiske talesperson Fredrik Olovsson, handlade främst om att efterfråga tydligare svar på frågor om vem, hur och när kärnkraft ska byggas. Det låter som en önskan att staten ska ta större ansvar och peka ännu mer med hela handen. 

Att S skulle låta ett klubbat förslag gå i stöpet – på grund av MP:s nyfunna "marknadsvurm", som i själva verket är en tunt förtäckt version av samma gamla kärnkraftsmotstånd – låter tack och lov osannolikt.

Tidöpartierna har skapat förutsättningar för att säkra Sveriges framtida elförsörjning, ett viktigt steg i ett land där investeringar i grundläggande energiinfrastruktur allt för länge nedprioriterats. Det är precis rätt läge att flexa statens stora starka muskler.