Ledare: Mantrat om forskning och beprövad erfarenhet

När saker hettar till är det mänskligt att reagera instinktivt och kräva snabba åtgärder. Det är väldigt svårt att passivt se på när någonting händer. Därför är det viktigt att hålla fast vid övertygelsen om att forskning och beprövad erfarenhet är det som ska styra våra handlingar.

När saker händer har vi långt ifrån alltid just forskning eller beprövad erfarenhet att utgå ifrån. Situationen som den nu rådande pandemin är en sådan. Vi vet hur virus av det här slaget brukar bete sig och vi kan tillämpa vissa strategier från historien, medan andra vägval är betydligt mer osäkra. Om man inte heter Donald Trump, så klart.

Nåväl, ibland är det trots frustrationen ändå bäst att vänta och se. Åtminstone måste vi agera på detta sätt om vi vill kunna fortsätta hävda att vi baserar vårt agerande på forskning och beprövad erfarenhet.

Smittspridning och immunitet är områden där det ännu inte finns några absoluta svar. Därför blir det stundtals vanskligt att försöka säga vad som är rätt eller fel i en viss situation. Vi kommer först i efterhand att kunna utvärdera det som har gjorts eller inte har gjorts. I väntan på det får vi agera utifrån bästa kunskap i varje givet läge.

Motala kommun har på sin hemsida i slutet av april gått ut med tydlig information om vad som gäller kring skyddsutrustning inom kommunernas verksamheter. De direktiv som kommer från Folkhälsomyndigheten och länets smittskyddsläkare gäller. Föredömligt tydligt. Forskning och beprövad erfarenhet ska styra. Det är så Sverige är byggt och ska fortsätta att vara byggt. Även om det ibland blir fel.

Att omsorgspersonalen använder skyddsutrustning som handskar, förkläde och visir ska vara och är en självklarhet när de kommer i kontakt med personer som är konstaterat smittade eller misstänks vara smittade. Det är dock viktigt att poängtera att det ska vara så utifrån forskning och beprövad erfarenhet. Inte utifrån att det känns rätt.

Från olika håll hörs därutöver krav på att utrustningen nu alltid borde användas av personalen, oavsett konstaterad smittorisk eller inte. Det ökar dock risken för brist på skyddsmaterial, något som redan är ett problem, utan att ge någon bevisad effekt.

En del kräver också att enklare munskydd alltid borde bäras. Det är dock inte befogat att agera så, just utifrån varför saker ska göras. Användning av enkla munskydd kan tyckas vara harmlöst och en självklarhet, om man går på just känsla utan att tänka ett steg längre. Problemet är nämligen att just forskning och beprövad erfarenhet har visat att munskydden kan förvärra smittspridningen av luftburna sjukdomar, i stället för att förhindra den.

För den som är smittad finns en konkret positiv effekt för att minska spridningen, men för den som inte är smittad kan situationen vara en helt annan.

Det kan vara svårt att stå emot en opinion som ropar efter snabba åtgärder och kraftfulla ageranden, både nationellt och lokalt. Därför är det extra viktigt att tänka till i förväg. Varför ska vi agera på ett visst sätt? Hur vet vi att det leder att rätt håll?

Det svar vi har är mantrat om forskning och beprövad erfarenhet.

Tobias Josefsson