Ofta finns det goda anledningar till att saker och ting är komplicerade, men ibland behöver de faktiskt inte vara så förbaskat svåra att genomföra.
Vi förväntas förhålla oss till många olika saker i vårt samhälle. Det finns lagar och regler, det finns förordningar och föreskrifter. Arbetsmiljölagar, trafiksäkerhet, certifieringar, byråkrati, rättssäkerhet, juridik, budgetregler och mängder av andra parametrar ska tas hänsyn till när någonting ska göras.
För att inte tala om kontroller som ska göras när någonting, trots krånglet, väl har blivit gjort.
Trafiken är ett område med omfattande regler och begränsningar att ta hänsyn till. Det är rimligt, med tanke på att det under perioden januari-november 2019 har inträffat över 200 dödsfall i den svenska trafiken. Lite mer än hälften av de drabbade var ”skyddade”, det vill säga inuti ett fordon. Lite mindre än hälften var oskyddade gångare, cyklister och liknande.
Det ser ut som att 2019 kan bli ett mindre dåligt år än 2018 när det gäller antalet döda i trafiken. Antagligen bidrar den milda vintern i november till de förbättrade siffrorna, men ändå är nollvisionen som finns för antalet dödade och skadade i trafiken väldigt långt borta.
Någonting som skulle kunna minska riskerna avsevärt vore om människor kunde förändra sitt beteende från att använda bil till att i stället använda cykel. Många moderna städer har cykeltrafiken som ett prioriterat område i den blandade trafiken. Ännu bättre är det när fokus kan läggas på cykelvägar som inte finns i direkt anslutning till biltrafik.
Trafikverket som är ansvarig myndighet för vägar och cykelvägar ställer mycket höga krav vid nybyggnation. Ett fenomen som har uppmärksammats under 2019 är de nya mittlinjer för cykelvägar som har kostat direkt onödiga pengar att måla. Måste det verkligen vara så förbaskat svårt att hålla sig på rätt sida av en cykelväg även utan streck i mitten?
När en cykelväg ska anläggas ställs i dag väldigt höga krav från Trafikverket kring olika saker som belysning, bredd och konstruktion för cykelvägar. Särskilt på landsbygden blir dessa måsten orimligt betungande, trots att antalet ”rena” cykelvägsolyckor som leder till dödsfall måste vara extremt lågt.
Effekten av de höga kraven blir direkt kontraproduktiva. De gör nämligen att betydligt färre cykelvägar byggs än vad som borde vara fallet, eftersom de cykelvägar som byggs blir ohemult mycket dyrare. Ta en titt på sträckningen mellan Motala och Vadstena som byggs just nu. Hur mycket billigare hade den kunnat bli om man hade sänkt ambitionsnivån till en lägre sådan? Vad hade potentiellt kunnat göras för de pengarna?
Det är dags att från politiskt håll ge direktiv till Trafikverket att underlätta för byggandet av cykelvägar, inte minst utanför tätorterna. Det behövs inte jättebreda, asfalterade cykelbanor med mittlinjer för att ta sig fram på östgötaslätten. Det kan ibland räcka med en rimligt smal cykelväg med ordentligt packat grus för att tillfredsställa de faktiska behoven av en sommarcykelväg. Även när den finns i närheten av en bilväg.
Uppmaningen kommer säkert att möta på motstånd från myndigheten, men ibland måste saker helt enkelt inte vara så förbaskat svåra.
Tobias Josefsson