Samtidigt som matpriserna fortsätter att stiga finns det tendenser till priskrig mellan butiker. Lockvarorna har fått en allt större betydelse under det senaste året i takt med att konsumenterna har blivit allt mer prismedvetna och otrogna när det gäller val av butik. En typ av konsumentmakt när det gäller rörlighet i beteendemönster har visat sig fungera, åtminstone på marginalen.
När Motalas kommunfullmäktige sammanträder på måndag efter ett sommaruppehåll blir det inget priskrig. Mötet kan däremot utvecklas till en form av matkrig. Inte i betydelsen ”leksam strid som uppstår när folk börjar kasta mat på varandra”, som Wikipedia så klädsamt beskriver det, utan till en sorts kamp om vilken mat som kommunen egentligen ska servera till allt från förskolebarn till pensionärer.
På dagordningen finns nämligen ett par ärenden som rör just mat. Ett sådant är en revidering av Motala kommuns måltidspolicy. Den är en konkretisering av det övergripande lokala utvecklingsprogram (LUP) som fullmäktige har beslutat om för perioden 2023-2026.
När revideringen av policyn var uppe på dagordningen i tekniska servicenämnden motsatte sig oppositionen i form av Thomas Björk (S) och Sten Pettersson (S) beslutet att slopa den strävan som tidigare har funnits att öka inköp av närproducerade produkter från Östergötland och angränsande län, samt öka inköp av ekologiska livsmedel.
I juni lämnade dessutom Maria Persdotter (C) in en interpellation i ämnet, direkt kopplat till den senaste versionen av den styrande konstellationens LUP. Nu på kommande fullmäktigesammanträde förväntas hon få ett svar av kommunalstyrelsens ordförande Mark Henriksson (M).
Utgångspunkten för interpellationen är det som beskrivs som en sänkt ambitionsnivå när det gäller råvaror som Motala kommun köper in för matlagning. I utvecklingsprogrammet beskrivs ambitionen nu som att ”andelen svenskproducerade livsmedel i måltidsverksamheten ska öka”. Ingenting nämns om närproducerade eller ekologiska produkter, vilket föranleder en anpassning av måltidspolicyn. Avsnittet ”miljösmarta måltider” i denna stryps väsentligt när det gäller varornas ursprung och karaktär.
Det ska bli intressant att följa debatten om orsaken till förändring i ambitionsnivå. Upphandlingsregler i EU verkar lura i faggorna, men då borde rimligtvis begreppet svenskproducerad inte vara användbart. För den lokala självförsörjningen borde däremot begreppet närproducerad vara högaktuellt.
Kan det vara så enkelt att det handlar om pengar? Låt matkriget börja.