Hela Sverige ska leva. Ett folkrörelsebegrepp som är äldre än de flesta lärare som nu utexamineras från lärarhögskolorna runt om i landet. En diskussion som är minst lika aktuell i dag som för 30 år sedan. En fråga som fortfarande söker svar. Aktuellt fokus just nu: skolorna i Fornåsa och Godegård.
Landsbygd definieras enligt Wikipedia, 2010-talets motsvarighet till 1980-talets Nationalencyklopedin, som ”ett område med lantlig bebyggelse”. Myndigheten Jordbruksverket har en hårdare definition som främst baseras på invånarantal i aktuell kommun, vilket gör att hela Motala kommun klassas som stadsområde. Detta är inte en rimlig utgångspunkt.
Den tidigare myndigheten med det fascinerande namnet Glesbygdsverket lade ner stor möda på att utreda definitionen av landsbygd, men de flesta i MVT:s närområde har själva en intuitiv känsla för ordets innebörd. I klartext: både Fornåsa och Godegård är i vardaglig mening landsbygd.
Motala kommun väljer i dag att satsa extra på landsbygden, inte minst i form av stöd till de landsbygdsskolor som ekonomiskt sett medför högre kostnader per elev. De medför ofta även högre livskvalitet i skolan, men det är svårare att mäta och ger inga intäkter på kort sikt. Trots satsningarna fortsätter det vara svårt att bedriva verksamheten, denna gång bland annat beroende på svårighet att rekrytera och behålla rektorer och lärare.
För femte året i följd kommer Fornåsa skola att få en ny rektor. Det är naturligtvis inte en hållbar situation i längden och de tidigare rekryteringsprocesserna kan inte ha varit tillräckligt bra. Nu sägs det vara 13 sökande till tjänsten, men det innebär inte att det finns rätt typer av personer i urvalet. Det krävs långsiktighet och en förståelse för landsbygdsskolornas förutsättningar, svårigheter och möjligheter för att nå framgång i ledarrollen.
Motala kommuns bildningsförvaltning är nu i färd med att ta fram en strategi för att kunna locka lärare och annan personal till landsbygdens skolor. Det är bra. Väldigt bra. Det är också ett direkt måste för att kunna hålla liv i kommunens olika delar, även diskussionen kring en potentiell nedläggning av Godegårds skola är bekant för den flitige MVT-läsaren.
Pendling har angetts som ett starkt skäl till uppsägningarna i Fornåsa. Det är förståeligt och den aspekten måste hanteras via anställningsvillkor, schemaläggning och annat. Landsbygden och de mindre skolorna har andra lockelser för människor. Hur kan detta avspegla sig i rekryteringen? Det borde vara en central fråga i arbetet med strategin. Lönen betyder mycket, men den är långt ifrån allt. Det är landsbygdsskolornas räddning.
Än är det på tok för tidigt att ge upp hoppet om skolorna i Fornåsa och Godegård. Det finns personer som värdesätter landsbygd, småskalighet och det klimat som erbjuds. Men frågan är ändå om det räcker? Sommarlovet kan bli ångestfyllt för de som ansvarar för rekryteringarna inför hösten. Det kanske inte rör sig om ett omöjligt uppdrag, men sanningen ligger inte särskilt långt därifrån – åtminstone utan stöd av en relevant strategi.