Att kunna erbjuda barnomsorg på obekväma arbetstider, ofta kallat ”nattis”, är generellt ingen lätt uppgift för en kommun. Det är ofta få barn som omfattas av behovet, som dessutom kan vara väldigt varierande i både omfattning och karaktär, vilket gör att dessa platser blir väldigt dyra i drift. Därför gäller det att verkligen ha koll på läget.
En sak som gör situationen extra knepig i jämförelse med den vanliga barnomsorgen på dagtid, det vill säga förskola och fritidsverksamhet, är att karaktären är annorlunda. Personalen på dagtid har ett avsevärt mer pedagogiskt uppdrag än när det gäller nattis, som till allra största delen handlar om att barnen ska kunna sova på ett tryggt sätt även när vårdnadshavare inte har möjlighet att finnas på plats. Den skillnaden måste hanteras, inte minst personalmässigt.
Det är snart ett halvt sekel sedan riksdagen beslutade att alla barn ska ha rätt till förskola. Trots det är det långt ifrån alla kommuner som erbjuder barnomsorg på obekväm arbetstid. Ofta drabbar detta ensamstående, särskilt kvinnor, som får försöka lösa sitt smått hopplösa livspussel på andra sätt. Det är många som i dagens Sverige arbetar kvällar, nätter och helger. Trots det finns det tydliga brister i samhällets skyddsnät, vilket drabbar både barn och vuxna.
I flera olika omgångar har det i riksdagen motionerats från företrädare för bland annat Moderaterna och Socialdemokraterna om att göra det obligatoriskt för kommuner att erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid. Fokuset är desamma från de båda politiska sidorna: jämställdhet. Trots det är det ännu inte verklighet.
År 2012 genomförde revisionsbyrån Pwc på uppdrag av Kommunal ett arbete som resulterade i rapporten ”Barnomsorg på obekväm tid − För vem?”. I denna ställdes bland annat frågan kring ekonomisk lönsamhet för samhället. Resultatet visade utifrån underlaget att svaret var positivt, det vill säga att samhället vid användande av befintliga lokaler för verksamheten skulle tjäna som helhet på nattis.
Ett delikat problem med slutsatsen är att det baseras på ett helhetstänk och långsiktighet. Detta är betydligt svårare för kommuner att arbeta utifrån i praktiken. Det finns också svårigheter i att beräkna de verkliga kostnaderna, bland annat utifrån hur man ska betrakta kostnaden för befintliga lokaler som normalt sett inte används utanför ordinarie arbetstid.
I Vadstena kommun har nu taxorna för barnomsorgen reviderats, bland annat för att möjliggöra nattis. Tidigare har detta inte funnits reglerat, men efter ett beslut i kultur- och utbildningsnämnden ska nu behovet undersökas närmare både bland barn inom den befintliga omsorgen och barn utanför densamma. Det är bra att denna breda sökmetod används, eftersom det sannolikt finns barn som faller utanför de ordinarie ramarna.
Det troliga är att undersökningen utifrån Vadstenas relativa litenhet som kommun och ett icke försumbart geografiskt avstånd mellan kommunens olika delar kommer att landa i att underlaget är för litet och för osäkert för att starta upp en verksamhet. Ändå är det bra att analysen görs, det ingår i politikernas uppdrag att åtminstone se till att ha ett relevant underlag för sina beslut.