Ledare: Nu måste Sverige lära av omvärlden

Varje person med covid-19 smittar i genomsnitt omkring tre andra om man inte hindrar spridningen. Antalet infekterade fördubblas då vart tredje dygn, vilket får en dramatisk effekt: 1 000 smittade idag innebär 1 000 000 om en månad. 

Italien och Spanien överraskades av coronavirusets framfart och tvingades införa nationella utegångsförbud. Smittan hann även ta ett strypgrepp om mångmiljonstaden New York där hundratals människor nu dör dagligen. Sjukhusen går på knäna.

Vad kan man lära av detta? Att inte leka med elden. Det är A och O att bromsa farsoten genom att minimera fysiska kontakter i ett tidigt skede för att spara människoliv och sjukvården. I Sverige rör sig dock folk betydligt mer än i övriga västvärlden, enligt färska siffror från Google. 

Sveriges mål är att ”platta ut kurvan”, utan att inskränka människors rörlighet mer än nödvändigt. Ambitionen är god: uthållighet och så liten ekonomisk skada som möjligt. Nu står emellertid läkare i Stockholm inför svåra val mellan vilka kritiskt sjuka patienter som ska få livsavgörande behandling eftersom resurserna börjar bli för knappa. Smittkurvan har ännu inte vikit av. Statsministern talar om att tusentals svenskar kommer att dö. 

Men hur många som avlider avgörs inte bara av virusets egenskaper utan också av politiska beslut. Norge, Finland och Danmark valde från början att försöka trycka tillbaka smittspridningen genom hårda restriktioner. Våra grannländer har idag färre döda och smittkurvorna är flackare. De tänker successivt öppna samhället samtidigt som de hittar och sätter potentiellt smittade i karantän. 

Även Tyskland har hittills hållit viruset i schack. Framgångsreceptet är mycket långtgående social distansering kombinerat med tidig massprovtagning i befolkningen, smittspårning och isolering. Sydkorea tillämpade snabbt sofistikerad digital kontaktspårning och behövde därför inte drakoniskt stänga ner samhället.

Nya Zeeland bedrev tidigare samma linje som Sverige, men när regeringen i Wellington såg de förfärliga utbrotten i södra Europa bytte den i mitten av mars uttryckligen strategi – från att begränsa smittan till att trycka ner den och därefter göra som Sydkorea.

Sverige borde också dra lärdomar från omvärlden – och Stockholm. Den prekära situationen i huvudstaden behöver inte ödesbundet upprepas i Norrland och Skåne. Det torde vara bättre att förvandla vissa rekommendationer till regler för att rädda liv i närtid än att vänta för länge.

Den svenska regeringen signalerade i fredags att den vill få större befogenheter att snabbt sätta in åtgärder för att bromsa smittspridningen. Att nu dra i handbromsen och därefter långsamt lätta på den samtidigt som man växlar över till masstestning och smittspårning med hjälp av modern teknik skulle inte vara ett misslyckande. Tvärtom.

Pandemin kommer att ta tid att rida ut. I denna tid av fundamental osäkerhet är kunskapssökande och samarbete nödvändigt, liksom omprövning och prestigelöshet. Målsättningen att rädda liv måste dock stå fast. (Liberala nyhetsbyrån)

Sofia Nerbrand