Enligt Sveriges Radios Vetenskapsradion har man vid dykningarna på Estonias haveriplats nu lyckats ta prover från skrovet vid de hål som finns i fartygssidan. Proverna hoppas myndigheterna ska kunna ge svar på om öppningen i fartygssidan orsakats av sprängmedel, vilket skulle vara sensationellt.
Borrningar i botten kring vraket har också visat att hon vilar på en bergsrygg, vilket vore den troligaste förklaringen till att skrovet spruckit när det dunsade i botten på väg ner från ytan. Tidigare i somras bärgades också den 12 ton tunga bogrampen, alltså dörren i fören.
Sannolikt hade Estonia inte sjunkit den stormiga septembernatten 1994 om hon fortfarande hade seglat under svensk flagg. I utbildningssyfte hade Sjöfartsverket samma dag en inspektion ombord med sin estniska motpart. Färjans sjösäkerhet underkändes på flera punkter, men eftersom inspektionen var en övning och det svenska Sjöfartsverket inte hade jurisdiktion i Estland, lät man henne avgå och katastrofen var ett faktum några timmar senare.
Att regeringen först lovade att bärga skrovet och sedan tvärvände för att istället låta täcka över det med betong och stifta en särskild lag om gravfrid har gett konspirationsteorierna syre. Krigsmateriel från Sovjet fanns ombord och exploderade. En ubåt kolliderade med Estonia och sänkte henne. Eller en torped. En uppmärksammad dokumentärfilm 2020 visade tidigare okända hål i skrovet som antydde yttre åverkan. Senare framkom att filmen klippts på ett mycket selektivt sätt för att passa i det sensationella narrativet.
Att svenska och estniska myndigheter nu försöker nå klarhet och en gång för alla klara ut hur förlisningen gick till är därför välkommet och på tiden.
Estonia, en gammal Finlandsfärja, var i dåligt skick och framfördes i alldeles för hög fart i hög sjö. Hon kantrade när vatten vällde in på däck sedan bogvisiret – den öppningsbara biten av fören – slitits av i vågorna.
En enkel orsaksförklaring är oftast att föredra framför en komplicerad.
Ola Tedin,
Liberala Nyhetsbyrån