Begreppet praxis är frekvent förekommande när olika typer av ageranden diskuteras. ”Man ska hålla sig till praxis” ansåg ordföranden i regionstyrelsen Kaisa Karro (S) i en intervju med MVT och framhöll det som en självklarhet. De givna frågorna är utifrån detta vad praxis är och om den verkligen är så självklar att följa?
En synonym till praxis är sedvänja, det vill säga det sätt som man historiskt sett brukar agera på. Det kan exempelvis handla om att en majoritet avstår att rösta när det gäller ett val av oppositionsråd, eftersom det logiskt sett bör vara upp till oppositionen att avgöra vem som ska agera som dess företrädare.
Logiken är dock inte konstant. De situationer som vi nu upplever på de tre politiska nivåerna kommun, region och riksdag medför att praxis kan ändras. Ageranden som tidigare har varit logiska kan helt plötsligt förefalla ologiska, eftersom förutsättningarna förändras.
I det läget är det rimligt att utifrån en relevant motivering ändra beteende och skapa en ny praxis. Det har hänt förut och det kommer att hända igen. Ett exempel som vi nyligen upplevde rörde valet av talmän i riksdagen, där många av partierna inte längre agerade utifrån kandidaternas partiers storlek. Praxis bröts.
Ett annat ord som är aktuellt i dessa dagar är kontrapropositionsvotering. Det är en metod som används frekvent inom politiken för beslutsfattande när det finns fler än två förslag att ta ställning till. Det handlar i korthet om att först utse ett huvudförslag och därefter via stegvisa utslagningar utse ett motförslag, så att det i den slutliga omröstningen endast återstår två alternativ.
I normalfallet röstar partier på sina egna eller sina samarbetspartiers förslag på vägen fram till den slutliga omröstningen. I regionfullmäktige i Östergötland tidigare i veckan bjöd dock det S-ledda styret på ett strategiskt agerande i den högre skolan. De påverkade nämligen aktivt vilket förslag som skulle utgöra motförslag mot deras eget huvudförslag.
Bakgrunden är att Vänsterpartiet innan denna omröstning hade klargjort att de avsåg att rösta på det budgetförslag som Moderaterna och Kristdemokraterna gemensamt hade lagt fram. Alltså att frångå praxis, vilket fick kritik. I och med att Sverigedemokraterna också förväntades stödja förslaget skulle det kunna vinna. Det skulle medföra att den politiska ledningen skulle få regera med en oppositionsbudget. Inte önskvärt.
Regionens politiska ledning valde då alltså att nyttja möjligheten att påverka vilket förslag som skulle utgöra motförslag. Är inte det att också gå emot praxis? Jo, det är det. Det behöver som konstaterat ovan inte vara fel i sig att agera på det sättet. Även om det blir underligt när de samtidigt kritiserade V för ett liknande agerande kan det motiveras som motdrag.
Det politiska spelet är intressant att studera och analysera, inte minst mot bakgrund av att Motalas kommunfullmäktigesammanträde i december skulle kunna innehålla en liknande dramatik. Räkna med att kommunpolitikerna har observerat agerandet i regionen.
Styrande Alliansen Motala skulle kunna rösta fram SD:s budgetförslag som motförslag. De rödgröna partierna i Solidariskt Motala skulle då inte kunna rösta på motförslaget och Alliansens budget vinner. Fortsättning följer…