De kritiska frågorna från allmänheten till kommunfullmäktige i Motala kommun börjar bli besvärande för den politiska majoriteten i Solidariskt Motala. Regelverkets brister har samtidigt blivit tydliga efter höstens och vinterns återkommande frågor, främst kring landsbygdens förutsättningar. En ändring av regelverket är motiverad, men det är samtidigt viktigt att hålla ett vakande öga på den kommande utformningen.
Det är på sin plats med en titt på hur informationen kring allmänheten frågestund har utformats gentemot medborgarna. På kommunens hemsida anges att allmänheten är välkommen att ställa frågor muntligen, via post, via e-post, via inlämning i receptionen eller via fax. Det är sannerligen öppna spjäll som gäller, då till och med den som önskar nyttja fax för ändamålet kan göra det. Fax. Vet dagens medborgare ens vad det är för något?
Nåväl, ett mer snävt och motiverat krav är att personen som vill ställa frågan måste vara närvarande under frågestunden. I övrigt innehåller den offentliga informationen inga övriga krav på att vara medborgare i kommunen, vad frågan måste röra eller vem den måste vara ställd till.
Utifrån detta har majoriteten definitivt en poäng i att förtydliga regelverket och få en fungerande metod för offentlig dialog under kommunfullmäktiges paraply. Detta framfördes också sakligt av kommunstyrelsens ordförande Camilla Egberth (S) i MVT.
I det förslag som fanns på kommunstyrelsens bord (och ratades) i mars fanns bland annat följande formulering att ta del av: ”fråga får besvaras av ordförande i nämnd eller fullmäktigeberedning samt av kommunstyrelsens förste och andre vice ordförande” samt ”ordföranden bestämmer efter samråd med vice ordförandena hur frågestunden i övrigt ska utformas”.
Att på detta sätt snäva in, eller till och med strypa, diskussionen vore att gå alldeles för långt. Om andre vice ordförande i kommunstyrelsen inte skulle vara närvarande på fullmäktiges sammanträde innebär det att ingen från den politiska oppositionen skulle få yttra sig under frågestunden. Det är en tydlig demokratisk svaghet om majoriteten får stå oemotsagd.
Även om personen i fråga är på plats är det endast ett oppositionsparti som enligt förslaget kan ha en aktiv företrädare, vilket medför ett stort demokratiskt underskott. Åtminstone en person per parti måste ha yttranderätt, annars kan inte de olika åsikterna bland folkets företrädare speglas i svaret. Förslagsvis skulle respektive partis gruppledare, eller ställföreträdare för densamma, ha rätt att svara på frågorna.
Från en av de flitigare frågeställarna Christina Sundeck kommer i dagarna hård kritik mot Egberths uttalanden kring de önskade förändringarna. Det är lätt att förstå frustrationen hos Sundeck, som även på till synes tydliga frågor får oprecisa och svävande svar. Den subjektiva tolkningen att majoriteten vill strypa möjligheten att göra sin röst hörd ligger därför nära till hands.
Ledarskribentens bedömning är dock att det inte finns fog för den formen av kritik, åtminstone inte än så länge. Däremot är det ett måste att hålla ett vakande öga på den kommande utformningen av regelverket.