Om Socialdemokraterna blir lite mer som som Feministiskt Initiativ, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, kan partiet återfå sin forna glans och än en gång samla 40 procent av väljarna. Så skulle man kunna sammanfatta en ny rapport från den fackliga tankesmedjan Katalys.
Genom att ta sig an den typ av politiska frågor som ibland beskrivs som postmateriella, exempelvis miljö, migration och jämställdhet, och kombinera dessa med ett traditionellt vänsterorienterat fördelningsperspektiv, hoppas Katalys att S ska kunna bygga en väljarkoalition, som rymmer både unga livsstilsliberala storstadsväljare och konservativt sinnad arbetarklass.
Egentligen är det inget fel på den grundläggande analysen. Kulturella och identitetsdrivna frågor, ibland beskrivna som GAL-TAN-konflikten, blir allt viktigare för hur vi röstar, och det ställer till problem för partier formade av höger-vänster-konflikten.
Det finns dock två invändningar. För det första finns det redan två partier som erbjuder den politiska inriktning Katalys förordar, nämligen MP och V. Opinionsstödet för dessa två partier ger dessutom en indikation på hur attraktivt ett sådant parti skulle vara i väljarnas ögon.
För det andra går det inte att bortse från Sverigedemokraterna. Det är SD, och inte FI, MP eller V, som i dag är det allvarligaste hotet mot den socialdemokratiska väljarbasen.
Det finns ett stort behov för socialdemokratin att skapa konflikt kring fördelningsfrågor inom de politikområden som i dag tagit en för postmateriell riktning, lyder Katalys rekommendation. Det är ett förhållningssätt som emellertid lika gärna kan användas i relation till SD.
I själva verket är det precis vad S-ministrar gör när de varnar för en systemkollaps inom välfärden om invandringen inte begränsas eller när de söker konflikt med dem som vill se fler enkla jobb för att kunna möjliggöra en liberalare invandringspolitik. En restriktiv invandringspolitik frikopplas från SD:s budskap om kulturkamp och kläs i stället i klassiska höger-vänster-termer som försvar av den svenska välfärdsstaten och den socialdemokratiska synen på arbetsmarknaden. Det är budskap som talar direkt till en stor grupp väljare som rör sig i gränslandet mellan S, M och SD.
Samtidigt delar många aktiva socialdemokrater V:s och MP:s syn på invandring. Det gör det upplagt för konflikt inför nästa års S-kongress, där partiledningen kommer att försöka få igenom ett beslut om att de tillfälliga åtstramningarna i migrationspolitiken ska bli permanenta.
Även om försvaret för välfärdsstaten förenar falangerna inom S är det svårt att se dem acceptera varandras positioner i migrationspolitiken, som tenderar att vara en betydligt mer identitetsskapande och därmed polariserande fråga än exempelvis nivån på skatterna. Oavsett ställningstagande kommer en sida att känna att deras grundläggande värderingar har svikits.
För Socialdemokraterna är det bara att vänja sig: Det kommer inte att bli som förut.