Det semisekulära Sverige hamnar då och då i trubbel när det gäller motsättningen mellan olika rättigheter och friheter som på olika sätt kan kopplas till religion. Under Motalas kommunfullmäktige lades i måndags ett förslag om en utredning om ett slöjförbud i förskola och grundskola, vilket föranleder en fortsatt diskussion.
Kort efter sammanträdet kunde det dock konstateras att en utredning är överflödig, eftersom Skolverket redan 2012 konstaterade att ett sådant förbud inte är lagligt. För den som på ett seriöst sätt förbereder ett förslag om en utredning hade detta varit en bagatell att leta fram. Bakläxa för förslagsläggarna således, men likväl återuppväcks en knepig fråga till liv.
Hur en liberal hanterar frågan om slöjans vara eller inte vara på en mer generell nivå visar på liberalens kluvenhet, eller snarare styrka i form av en förmåga att ta hänsyn till flera perspektiv samtidigt. Det finns nämligen gott fog för att samtidigt arbeta för individers rätt att bära slöja och arbeta för individers rätt att inte behöva bära slöja. Ett generellt totalförbud är därför intolerant och missar målet.
Vilket ställningstagande en liberal bör landa i kring slöjan handlar om vilket sammanhang som detta värdeladdade klädesplagg befinner sig i. Konkret ska varje vuxen individ självständigt principiellt kunna välja vilka kläder hen vill bära, oberoende av vad människor runt omkring dem säger. På samma sätt ska hen självständigt kunna avstå att bära andra typer av kläder. Här slåss liberalen för individens rätt att bära eller att inte bära slöja. Det ska vara upp till var och en.
När det gäller barn är däremot situationen en helt annan. En fyraåring kan förvisso ha en mycket stark egen vilja och börjar på allvar forma sitt jag som individ. Samtidigt är en fyraåring mycket utsatt och sårbar för omvärldens krav och förväntningar. Fyraåringen ser upp till sina förebilder i vardagen, bland annat modersfigurer och fadersfigurer. De vill vara som sina föräldrar och syskon, eller blidka dem, för att få samhörighet och bekräftelse.
Det är en styrka att finnas i ett sammanhang. Problemet uppstår när sammanhanget involverar värderingar som förtrycker människor på olika sätt. I det aktuella fallet slöja är det ett redskap för att befästa männens förtryck av kvinnor, utifrån sexuella grunder. Att utifrån det placera en slöja på ett litet barn innebär därmed i praktiken att sexualisera och underkuva barn, vilket är helt oacceptabelt. Det är ett övergrepp mot barnets frihet och barnet hämmas dessutom i sitt samspel och sin utveckling.
Det finns inga enkla lösningar när det gäller komplexa samhällsproblem som mäns förtryck mot kvinnor. De visar sig i många olika skepnader och måste hanteras därefter, men det blir extra knepigt när man blandar individers rätt till självbestämmande med barns rätt till frihet från vuxenvärldens ibland orimliga eller snedvridna krav.
Sista ordet är inte sagt i slöjdebatten, där individers rätt att bära slöja ska stå i samklang med individers rätt att inte behöva bära slöja. Båda perspektiven måste finnas med, samtidigt.
Tobias Josefsson