Det är i dag påskafton 2020, men det är inte vilken påskhelg som helst vi är inne i. Det är en påskhelg där det gäller att hålla avstånd och att hålla huvudet kallt.
Under 2019 började MVT:s ledarskribent mer och mer lyssna på poddar inom många olika kategorier. De mest lyssnade visade sig bli rollspelspoddar och travpoddar, men snäppet därefter återfanns mer allvarliga ämnen som olika analyser av omvärlden.
Inte minst Sveriges Radio erbjuder ett antal mycket lyssningsvärda poddar/program som exempelvis Medierna, USA-podden, Språket och olika dokumentärer.
Den podd som i backspegeln sticker ut mest är P3 Dystopia. I de mycket välproducerade och tänkvärda programmen presenteras och analyseras olika för världen mer eller mindre ödesdigra scenarion. Översvämningar, antibiotikaresistens, artificiell intelligens, matbrist, biologiska vapen, överbefolkning, vattenbrist, genmanipulation och andra typer av hot behandlas. Man kan bli mörkrädd för betydligt mindre.
Även det extremt högaktuella ämnet pandemi har behandlats, därtill så sent som i januari 2020. Det var alltså bara några månader innan coronaviruset skulle komma att lamslå världen. Det talas i programmet om handhygien och trängsel på sjukhus, influensaliknande symptom med hög feber och hosta, andningsproblem, respiratorer och smitta som härstammar från vilda djur.
Likaså innehöll den prosaiska delen att en drabbad person, en av de första globala smittspridarna, specifikt hade besökt djurmarknader i Kina. Känns det bekant?
”En ny pandemi kommer. Frågan är inte om, utan när.” Detta är ett direkt citat från programmet, som visade sig få en skrämmande bra timing.
Undertecknad hade ännu inte lyssnat på just pandemiavsnittet när det i medier började pratas om ett nytt virus som spred sig omkring den dittills helt okända staden Wuhan i Kina. Trots det var det en rädsla och oro som, med rätta, spred sig i kroppen. Det här kunde bli allvar. Dystopinerven vaknade. Det overkliga kunde bli verkligt.
De tidigare så heta frågorna om klimatförändringar och migration har mer eller mindre helt upphört att existera i många människors medvetande. I ett akut läge är det till stora delar förståeligt, samtidigt som effekterna av de båda ämnena riskerar att förvärra situationen som uppstår när en pandemi drabbar vår värld.
Att viruset nu bevisligen har tagit sig in i flyktingläger på olika ställen i världen är oroväckande i sig, oavsett om det är väntat. Misär, fattigdom och undermålig sjukvård är en dålig kombination.
Ett avslutande tips som gavs i pandemiavsnittet av P3 Dystopia var ”stå still, bli inte skogstokig”. I stället för att bli paralyserade och ta ett förvirrat steg tillbaka uppmanades vi att våga ta oss an problemen, sträva efter att hitta pragmatiska lösningar och våga titta framåt.
Exakt denna avvägning är det som Sverige som samhälle försöker sig på. Vi litar tack och lov på myndigheter och experter, i stället för tokstollar och populister. Förvisso har inte heller myndigheter alla svar, men de blir åtminstone inte skogstokiga. Till skillnad från exempelvis en viss president på andra sidan Atlanten.
Glad påsk!
Tobias Josefsson