StÀrk individens rÀtt mot staten

Vart ska man vĂ€nda sig om staten sĂ€tter kĂ€ppar i hjulet för ens försörjning? Det Ă€r en frĂ„ga som har blivit blivit aktuell för energiexperten Kent ÖstergĂ„rd.

Individers möjlighet att fÄ rÀtt i mÄl mot staten, kommuner eller regioner begrÀnsas av ersÀttningsreglerna.

Individers möjlighet att fÄ rÀtt i mÄl mot staten, kommuner eller regioner begrÀnsas av ersÀttningsreglerna.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Ledare2021-09-27 05:30
Detta Àr en ledare. MVT:s ledarsida Àr oberoende liberal.

NÀr han efter tio Är som certifierad expert skulle förnya sin licens tog det plötsligt tvÀrstopp. Det statliga forskningsinstitutet Rise, som utgör en av tvÄ ackrediterade certifieringsorgan för energiexperter, avslog hans ansökan. En lucka i förvaltningslagen har dessutom resulterat i att Kent saknar möjlighet att överklaga beslutet.

Nu har organisationen Centrum för rĂ€ttvisa tagit sig an fallet. Det ger ÖstergĂ„rd en chans. Men det finns samtidigt en rad andra fall av statliga inskrĂ€nkningar som aldrig drivs vidare och sĂ„ledes aldrig uppmĂ€rksammas. FrĂ€mst eftersom mĂ„nga av dem som har blivit föremĂ„l för ett ingripande beslut av en stat eller kommun saknar möjligheter att driva sin sak och fĂ„ den prövad pĂ„ ett rĂ€ttssĂ€kert sĂ€tt.

I Sverige har vi en hög svansföring nĂ€r det gĂ€ller frĂ„gor som handlar om rĂ€ttsstaten. Å ena sidan Ă€r den lĂ„ngtgĂ„ende rĂ€tten till offentlig insyn och den relativt lĂ„ga graden av korruption nĂ„got vi ska vara stolta över. Å andra sidan finns det flera brister som inte stĂ„r i samklang med vĂ„r sjĂ€lvbild.

I sin doktorsavhandling 2017 behandlade Sebastian Wejedal, lektor i processrÀtt vid Göteborgs universitet, frÄgan om individer har en möjlighet att fÄ ersÀttning för rÀttslig hjÀlp vid en rÀttsprocess mot det offentliga. En av slutsatserna var att individer i mÄnga fall stÄr handfallna vid en tvist med kommunen, regionen eller staten.

Centrum för rÀttvisas tidigare har tidigare drivit fall dÀr individer rÄkat ut för till synes godtyckliga myndighetsbeslut. LÀnsstyrelser som plötsligt tvÀrvÀnder i beslut om strandskyddsdispens och kommuner som har velat tvÄngsinlösa mark frÄn familjegÄrdar Àr bara tvÄ exempel.

En rÀttsstat ska prÀglas av likabehandling, men i mÄnga fall lever inte rÀttsprocessen upp till det idealet. Det finns till och med sammanhang dÀr det rÄder uppenbar olikhet inför lagen. Vid vissa omstÀndigheter borde dÀrför rÀttegÄngskostnaden för en uppenbar inskrÀnkning av en fri- eller rÀttighet betalas av myndigheten som förlorat i domstol. SÄ Àr ofta inte fallet i dag.

Det sker visserligen inom tvistemÄl i allmÀnna domstolar. Men inte vid förvaltningsprocesser dÀr lÀnsstyrelser eller kommuner har visat sig krÀnka exempelvis ÀganderÀtten. Eftersom bÀgge parter stÄr för sina kostnader i sÄdana fall mÄste individen ÀndÄ betala för att hÀvda sin rÀtt gentemot staten.

I grund och botten Àr det en frÄga om prioriteringar av resurser. Det Àr inte en enkel avvÀgning. Dels behöver man beakta individens rÀtt att försvara sina fri- och rÀttigheter, dels behöver man ta hÀnsyn till att tröskeln inte kan vara sÄ pass lÄg att rÀttshaveristiska prövningar drÀnerar rÀttsinstansernas resurser.

Men det Àr tydligt att det finns flera förbÀttringsomrÄden i syfte att stÀrka individens rÀtt mot staten. I förlÀngningen handlar det om att sÀkerstÀlla att de lagstadgade rÀttigheterna alltid kan efterlevas i praktiken.

Tack vare Centrum för rĂ€ttvisa kommer Kent ÖstergĂ„rd fĂ„ en möjlighet att överklaga det negativa beslutet. Det vore önskvĂ€rt om fler kunde hĂ€vda sin rĂ€tt mot staten.