2024 hanterades 14 000 besök och 15 000 ärenden på servicekontoret i Motala. Besök och ärenden som framöver hänvisas till Linköping.
Den förra lokala ledaren i MVT beskrev att Motala kommun går bananas kring den planerade nedläggningen av Statens servicecenters servicekontor i Motala. I dag är det dags att ta en titt på de ekonomiska konsekvenserna av det hela.
Låt oss börja med att konstatera att staten i och med sitt beslut om nedläggning vältrar över ännu fler kostnader på kommunerna. Det blir nämligen den verkliga effekten av en minskad service för den grupp som Motala kommun i sitt svar beskriver som ”de som redan står längre från arbetsmarknaden, äldre med begränsad digital kompetens, personer med språkliga barriärer samt nyanlända”.
Under år 2024 hanterades enligt myndighetens egen statistik 14 000 besök och 15 000 ärenden på servicekontoret i Motala. Det är alltså besök och ärenden som framöver måste skötas någon annanstans än lokalt. Besökarna hänvisas i samrådsunderlaget i stället till Linköping, ca en timme och fem mil bort. Men till vilken merkostnad?
En tripp tur och retur innebär en ren resekostnad på ca 200 kronor med bil eller kollektivtrafik, plus i storleksordningen två timmar restid. Låt oss utifrån det göra ett enkelt räkneexempel. Enbart resekostnaden för att ersätta besöken i Motala med motsvarande besök i Linköping kostar samhället 2,8 helt onödiga miljoner årligen.
Lägg därtill den mänskliga extratiden på två timmar per resa. Det finns inget "officiellt" värde för vad människors tid för myndighetsbesök anses vara värt, men i utredningar och konsekvensanalyser används ofta samma principer som i transportekonomi. Där är 150 kr per timme ett relevant värde, som vi även kan använda här.
Den bortslösade tiden är utifrån det värd drygt fyra miljoner. Lägger vi sedan ihop det med resekostnaden är vi uppe i en total samhällsförlust på sju miljoner kronor, årligen.
Jämför vi sedan det med den neddragning på 150 miljoner som förväntas om tre år, för 35 nedlagda kontor, medför nedläggningen av varje enskilt kontor en besparing på ungefär fyra miljoner, årligen.
Nedläggningen är alltså i Motalas fall helt meningslös, sett ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. I kronor och ören är det en förlustaffär på tre miljoner kronor. Varje år. Tänk dessutom på vad vi som människor och samhälle i stället kunde ha gjort med de där 28 000 extra restimmarna.
Nedläggningen – eller ”avvecklingen” som det formuleras från myndighetens sida – kommer att få påtagligt negativa konsekvenser för invånarna i Motala och Vadstena med omnejd. Till ingen nytta, eftersom den samhällsekonomiska kalkylen dessutom går fett back. Fort, men fel.
Vi borde dessutom snarare ha fler servicecenter i Östergötland – inte färre – för att myndigheten ska kunna komma i närheten av att uppfylla sin egen vision.