Blodbad på börsen. Med de orden beskriver SVT:s ekonomikommentator Alexander Norén effekterna av de tullar som USA:s president Donald Trump presenterat. Det världens mäktigaste man har gjort är att förklara fullskaligt tullkrig mot resten av världen, mot sina fiender såväl som sina vänner. Alla ska med när Trump ska balansera den amerikanska handeln.
Risken är förstås, vilket börsrasen som följde av tullbeskeden tydligt illustrerade, att resultatet istället är att såväl den inhemska amerikanska ekonomin som världsekonomin i sin helhet hamnar i obalans av Trumps agerande. Frågar du närmaste ekonom lär svaret bli att tullar och protektionism är typiskt dåliga saker för ekonomin, och Trumps alla mot alla-mentalitet skapar dessutom osäkerhet och raserar andra länders tillit till USA.
Själv liknar Trump tullarna vid medicin, och sådan kan som bekant vara besk påväg ner. På sin Substack skriver Malin Ekman, USA-korren som i fjol gjorde uppmärksammad sorti från Svenska Dagbladet, att Trumps regering ser det som att USA behöver cellgifter i stället för c-vitamin. Med tanke på nationalekonomiskt konsensus är receptet som nu skrivs ut till ekonomin snarare skadlig alternativmedicin, än någon form av fungerande behandling.
"Det här är en vansinnig policy som rättfärdigas på ett oerhört löjligt vis," sammanfattade Simon Johnson, en av fjolårets mottagare av ekonomipriset till Alfred Nobels minne, politiken i SVT (3/4).
Det är fråga om ett slags ekonomiskt självskadebeteende, som EU:s ledare nu har att formulera ett svar på. Helst utan att gå in i ett eget självskadebeteende. Åsikterna går isär mellan medlemsländerna, men någon form av tullar lär det bli. Blir de för omfattande eller drakoniska är risken dock att vi själva får ta smällen, det går att svara med precisa nålstick, snarare än bazooka.
När en motpart skjuter sig själv i foten är det dumt att svara med samma mynt, det är smartare att vapenvägra i handelskriget.
Ett ess i den europeiska rockärmen är att när USA ser hela världen som fiende, står den inomeuropeiska handeln och frihandelsavtal med länder som inte är USA fast. De går rent av att vårda och fördjupa, i denna för världshandeln oroliga tid, för att fortsätta bygga vårt välstånd. Landet på andra sidan Atlanten är en stor och viktig handelspartner, men styrs just nu av en megaloman galning tillika ekonomisk analfabet.
Vad utfallet av eventuella förhandlingar med Trump kan tänkas bli är oförutsägbart, och eftersom tullarna var ett viktigt valrörelse och en av få policy-punkter han stått tydligt fast i över tid lär de vara svåra att förhandla bort helt. Hoppet står kanske snarare till att fredsprotesterna mot handelskriget inom USA blir för högljudda för att ignorera, än att lyckas locka honom till förhandlingsbordet.
Amerikanskt missnöje hörs redan. Exempelvis från Bill Ackman, miljardär, hedgefondförvaltare och Trumpsupporter, varnar på X för att om tullarna inte pausas riskerar det att eskalera till ett ekonomiskt kärnvapenkrig. "May cooler heads prevail" avslutar han sin långa, kritiska tweet. Att varor på sikt blir dyrare i USA är sannolikt, och lär innebära ett stort folkligt missnöje.
Risken är överhängande att den största förloraren i Donald Trumps handelskrig, blir Donald Trump själv.
Trumps tullar är ekonomisk alternativmedicin
Nu har EU:s ledare att svara på Donald Trumps tullar, helst utan att eskalera handelskriget och skjuta sig själva i foten.
Protektionism. President Donald Trump har förklarat handelskrig mot världen med en lång rad tullar.
Foto: Alex Brandon
Detta är en ledare. MVT:s ledarsida är oberoende liberal.