Som ledarskribent finns förmånen att ta sig vissa friheter när det gäller ämnesval. Denna gång föll valet på att snöa in helt på det pågående världsmästerskapet i fotboll, därtill med en östgötsk touch inför kvällens spännande semifinal mellan Sverige och Nederländerna.
Årets fotbolls-VM har till delar fått den stora uppmärksamhet som mästerskapet förtjänar, förutom på en till synes bagatellartad front. Den musikaliska. Fjolårets svenska insats då herrlandslaget i fotboll intog Ryssland ackompanjerades av en uppsjö av musikaliska alster av olika kvalitet och karaktär.
Denna gång har fotbollsförbundet valt ut tre officiella låtar, men de har inte alls lyckats nå ut till allmänheten. Inte ens de mer idrottsintresserade konsumenterna har nåtts. Det är tråkigt, inte minst då låten ”Starka stolta underbara” kunde ha blivit en riktig sommarplåga som bara hade blivit bättre och bättre i takt med de svenska framgångarna.
Den ständiga diskussionen om fotbollens kvalitet på damsidan har annars som vanligt blossat upp, men den blir allt mer marginaliserad och utdaterad. I stället har spelet och prestationerna i en större grad fått stå i centrum. Med rätta.
En av prestationerna har Stina Blackstenius svarat för. ”Vadstina” har fått jubla högt efter avgörande mål både i åttondelsfinalen mot Kanada och dito i kvartsfinalen mot Tyskland. Det upprepade snacket om måltorkan blev överflödigt, trots den massiva värmen i Frankrike, när Stina vågade spränga barriärer.
Studera gärna hennes spel lite extra i kväll. Ta en titt på rörelsemönstret, djupledslöpningarna och den tuffhet hon har i närkamperna. Det gör ont att möta henne och hon gör dessutom mål.
Det är fascinerande att konstatera hur snabbt människor glömmer och hur hårfint det är mellan fiasko och succé inom idrotten. Det svenska landslaget började nämligen denna VM-turnering knackigt, för att vara diplomatisk. Den första matchen mot Chile skulle bara vinnas, men det dröjde länge, länge innan den nygamla LFC-spelaren Kosovare Asllani spräckte målnollan.
Hon gjorde det i slutet av andra halvlek, efter ett långt väderavbrott. Sverige var i det läget bara ett fåtal minuter ifrån resultatet 0-0 som hade betecknats som ett misslyckande för ett målsnålt landslag. Men ju längre turneringen har gått, desto bättre har spelet blivit.
En pliktskyldig insats mot Thailand följdes upp med en tvåmålsförlust mot stornationen USA. Ändå visade svenskorna i den sistnämnda matchen upp ett spel som lovade väldigt mycket inför den säkrade åttondelsfinalen. Den press som sattes på den amerikanska backlinjen var ett strategiskt korrekt val, som genomfördes ypperligt. Det gav självförtroende inför fortsättningen och var ett bevis på att det går att störa de största nationerna.
Kanada besegrades rättvist i åttondelen och därefter blev Tyskland minst lika rättvist utslagna av kämpande, springande, pressande svenskor som skrev historia. Den här gången hade de blågula lite medflyt i avgörande lägen, vilket man måste ha för att vinna mästerskap.
Kom igen nu tjejer, mot nya framgångar och ett VM-guld! Chansen att gå hela vägen har aldrig känts större än nu. Låt Vadstena få känna av lite extra guldglans.