Under gårdagen, den första maj, inträffade det som brukar kallas arbetarrörelsens stora dag. I drygt ett sekel har denna dag använts för demonstrationer och möten organiserade av olika partier, organisationer och fackförbund som placeras till vänster på den politiska skalan. Sedan 1939 är dagen dessutom en nationell helgdag som gör att de flesta i samhället har möjlighet att delta om de så önskar. De flesta andra tackar och tar emot för en helt ledig dag i vårens tecken.
Kritikern har i modern tid enkelt kunnat hitta många olika typer av förlöjligande uttryck och liknelser när det gäller de aktiviteter som utspelar sig på gator och torg under första maj. Med tanke på en stor dominans av vänsterledda regeringar i historien, och för den delen även dominans av vänsterledda styren lokalt i vårt område, har det varit intressant att se partierna genomföra protestmarscher mot sig själva – eller åtminstone mot sin egen politik.
Denna argumentation finns det fortfarande delvis fog för, men den har blivit mindre aktuell i takt med att exempelvis kopplingen mellan fackförbundet LO och Socialdemokraterna har försvagats efter det senaste valet. Den utvecklingen lär oroa många S-märkta trotjänare, även om de mer modernt inriktade ditona kan se det som en sorts nystart som kräver nya svar på dagens problem.
Nästa högtidsdag inträffar om exakt en vecka, den 9 maj då Europadagen infaller årligen sedan 1950. Inte minst detta år 2019 då vi snart genomför ett val till Europaparlamentet är EU- och Europafrågorna högaktuella, mot bakgrund av bland annat en av britterna horribelt hanterad process kring Brexit och den ökade styrkan hos nationalistiska krafter som hotar EU:s kärna.
Dessvärre har Europadagen (ännu) inte nått samma status som första maj, men dagen är likväl relevant för att lyfta många avgörande frågor och samarbeten som måste ske internationellt över gränser för att nå framgång. Inte minst gäller det fred, klimat och brottsbekämpning.
Även första maj-firandet har denna gång handlat en hel del om EU-politik. Protektionism och nationalism är lätt att hitta inom fackföreningsrörelsens agerande, som utifrån argument om solidaritet och jämlikhet i praktiken ser till att motverka desamma. Skillnader i lönenivåer och villkor kommer alltid att finnas, även inom nationer som ett avlångt Sverige. Lönenivån i Stockholm är inte densamma som den i Pajala, den saken är säker.
Självfallet finns det som alltid flera sätt att se saken på, men en öppen och fri marknad mår inte bra av omfattande regleringar och regelverk som sätter stopp för konkurrens över nationsgränser. Slavliknande löner och förhållanden ska inte accepteras med fri konkurrens som ursäkt, men det betyder inte att den nationella protektionismen vägen till framgång. Tvärtom.
Söndagen den 26 maj går vi i Sverige till val för att välja vilka personer som ska representera oss i Europaparlamentet. Första maj och Europadagen är två olika typer av startskott för valrörelsen 2019, där det ena till stora delar fokuserar på defensiv isolering och den andra ger uttryck för en framtidstro kring möjligheterna att lösa vår tids stora utmaningar. Våga vara positiv och tänka framåt.