Ledare: Väljarnas förtroende vinns aldrig på en dag

I början av februari påbörjades en ny era för Centerpartiet. Efter mer än ett decennium med Annie Lööf har partiledarskapet lämnats över till Muharrem Demirok. En för många väljare okänd politiker, trots att han är en välkänd lokalprofil i Linköping. I Aftonbladets/Demoskops nya partiledarundersökning framkom att enbart några procent av väljarna har högt förtroende för Demirok. En extremt låg siffra jämte Lööfs 37 procent.

Demirok är däremot inte någon nykomling i partiet. Han blev medlem 2002 och var mellan 2005 och 2013 en del av partistyrelsen. Sedan 2009 har han varit Centerpartiets ”starke man” i Linköping som kommunalråd. Det var dock först i senaste valet som han knep en riksdagsplats.

Eftersom han är en relativt ny rikspolitiker, hade flesta väljare troligen ingen aning om vem han var innan han föreslogs som en av valberedningens tre partiledarkandidater. Få reportrar och tyckare trodde att Demirok skulle ta hem vinsten jämte de två tunga C-viktarna Elisabeth Thand Ringqvist och Daniel Bäckström.

Centerns nya partiledare kommer framåt behöva kämpa för att skapa bilden av sig själv för väljarkåren. Hans största utmaning är däremot inte att han är okänd, utan att han pekats ut att leda partiets förändringsresa i ett nytt politiskt landskap. 

Sverige 2022 är långt ifrån den verklighet som Sverige befann sig i 2011 när Annie Lööf tillträdde. Dåtidens utmaningar är inte samma som dagens med krig, pandemi och otrygghet. Konflikten mellan stad och land har alltid varit en konstant i det centerpartistiska medvetandet, men partiets tolkningsföreträde för landsbygden har försvunnit någonstans på vägen.

Centerpartiets inre liv bygger på en decentraliseringstanke. I varje liten glesbygdskommun finns starka centerpolitiker som utgör själva ryggraden i lokalsamhället. Centerns styrka finns ute i landet, hos centerkvinnorna, bygdegårdarna och ungdomsförbundarna som kampanjar sent inpå nätterna under valrörelsens mest intensiva dagar.

Någonstans mellan stämmohandlingarna, logdansen och de nybakta kanelbullarna finns Centerpartiets själ, men inte nödvändigtvis Centerpartiets väljare. En stark medlemsbas rotad ute i skogarna är tyvärr inte längre någon garanti för att landsbygdsväljarna röstar grönt, särskilt inte när idé- och policyutvecklingen till stor del sker i Stockholm för yngre, urbana väljargrupper.

Om Centerpartiet ska vinna tillbaka landsbygden behöver landsbygdsfrågorna få ta större plats. Här har givetvis partiledaren ett ansvar över vilka frågor som ska prioriteras och kommuniceras – inåt och utåt. Det finns en förväntan inom både Socialdemokratin och borgerligheten att Centerpartiet hittar ”tillbaka till sina rötter”, men med förhoppningen att rötterna växer åt antingen höger eller vänster. Centerpartisterna själva anser däremot att de står väl rotade i mitten, medan resten av det politiska landskapet rör sig ut mot ytterligheterna.

Demiroks partiledarskap är än så länge för tidigt att uttala sig om. Han har knappt varit riksdagsledamot i ett halvår innan han dessutom fick ansvaret för att bli partiledare. Det är inget enkelt jobb som väntar, men att döma ut honom för låga förtroendesiffror efter två veckor på jobbet säger faktiskt ingenting om honom eller partiets framtid.